Lea Moos: Finland och Tyskland skiljer sig på en punkt när det gäller glass

Sommarlovet har inte startat ännu. Men vad gör det, när man kan leva som att det redan är lediga dagar? HBL tog sig ut bland stadsbor som njöt av värmen.

Lea Moos kom till Helsingfors som utbytesstuderande. Hon berättar att det inte var lätt att lära känna människor under pandemin, men nu har hon hittat vänner. I sommar säljer hon glass.
Det doftar tallskog och hägg på Blåbärslandet i Helsingfors. Violerna blommar och en kvinna kommer gående med en bukett liljekonvaljer i handen.
Folk har på sig shorts, cykelbyxor, magtröjor och solglasögon i det varma majvädret. Nere vid stranden har ett kompisgäng brett ut en picknickfilt och dukat fram chilinötter, choklad och salta pinnar.
– Allt möjligt gott, säger Eira Keidel.
Hon öppnar en rund kylväska.
–Här fanns glass. Vi har ätit 17 glassar: saftis och glassbåtar, säger Aatos Monni.
Men det är ändå helt tydligt vad som är dagens största intresse för de här femteklassarna: att få bada. Det har de gjort tillsammans med kompisarna Senja Lindholm och Isa Pantsu.
– Ingen av oss hade något program efter skolan, och så kom vi på att dra hit, säger Pantsu.

Är det här årets första dopp?

–Jo, åtminstone i Finland, säger Pantsu som också badat utomlands.
Resten tänker efter och svarar också de jakande.
–Joo ... så vitt jag vet, säger Keidel.
Eira Keidel, Isa Pantsu, Senja Lindholm och Aatos Monni passade på att bada på Blåbärslandet under tisdagen.
Aaron Katainen och Ellen Ormio använde tisdagen till att promenera, äta glass och sola.
Vid Farfarsbron, som förenar Fiskehamnen med Blåbärslandet, har Ellen Ormio och Aaron Katainen nyss fått varsin bägare med glass. För henne blev det jordgubb med mint-smak, och för honom blev det pistage.
– Det är en evig klassiker, säger Katainen.
Det här år första utomhusglassen i år för Ormio. Och Katainens andra för säsongen.
– Vi har promenerat från centrum och nu ska vi vidare till Blåbärslandet, säger hon.
– Där finns Helsingfors bästa klippor för att sola sig, säger han.
Även Noora Lindholm och dottern Ella, 1 år och tre månader gammal, stannar upp vid Farfarsbron. I handen har hon en glass med toffee-smak.
Noora Lindholm vid Farfarsbron i Helsingfors.
– Det är visst årets första glass. Egentligen är jag hungrig, men så äter jag glass i stället, säger hon med ett leende.
Dagen har hon tillbringat genom att besöka jobbet med sitt barn. Nu väntar promenad på Blåbärslandet.
Lea Moos jobbar i den orangea mobila glasskiosken som står parkerad vid bron. Hon är tysk, kommer från Heidelberg, men har fått sommarjobb som glassförsäljare.
– I söndags stod jag och sålde glass i Eira. Andra gånger har jag varit i Arabiastranden eller i Kasberget. När körsbärsträden blommade där stod det konstant tio personer i kö, säger hon.
Glasskiosken är egentligen en bil som går cirka 30 kilometer i timmen.
– Många brukar le eller vinka då de ser mig köra. Jag kan se att de talar med varandra och säger "se på den där bilen!".
oos har varit utbytesstuderande i Helsingfors och läst teologi. Men hon ville stanna och jobba över sommaren.
Hon konstaterar att glassförsäljningen kommit igång bra, speciellt under soliga dagar. Moos säljer gelato och sorbet som tillverkas av den italienska restaurangen Mamma Maria i Lahtis. Gelato är en italiensk glassort.
– Många gillar följande smaker: Snickers, Mamma Maria och Kirsikkapuisto, den senare innehåller körsbär. Sedan har vi en med choklad och salt, som är populär.
Lea Moos konstaterar att Tyskland och Finland skiljer sig på en punkt när det kommer till glass.
– Vi har gelatobutiker i varje hörn i städerna. Det var många av de italienska gästarbetarna som stannade kvar i Tyskland och därför har vi gelato.
– Och en sak till, ni har glass med salmiak. Det är lite "euff" för mig, säger hon och skrattar högt.
ANDRA LÄSER