Kreml, kaos och slutet på globaliseringen?

Ska man tro vårens tongångar, då signalerar Rysslands invasion av Ukraina och de därpå följande handelssanktionerna möjligen slutet på ett tidevarv. Allt fler har vuxit upp i globaliseringens epok – en tid då idéer, information, varor, tjänster, kapital och människor flödat fritt, som om nationalstaten knappt existerade. Nu blev det tvärstopp vid östgränsen.

Redan då pandemin bröt ut under vårvintern 2020 såg vi allvarliga störningar i handelsflödena. Sen tillkom kriget i Ukraina, också de mest luttrade ekonomerna blev vimmelkantiga. I två och ett halvt års tid har producenter uthärdat flaskhalsar i produktionen, fördyrad frakt, svårigheter att få tag på specifika insatsvaror, och allmänna prisökningar. Kunderna har noterat sämre sortiment, långa väntetider och dyrare priser. Alltsammans är tecken på friktion, på grus i ett vältrimmat maskineri. Så hur mår globaliseringen framöver?

Vad pratar vi egentligen om då vi pratar om globalisering? I årtionden har stater och samhällen världen över knutits samman i ömsesidiga beroendeförhållanden – främst ekonomiskt men också politiskt och kulturellt. Nationella ekonomier på olika sidor av jordklotet är alltmer integrerade, det återspeglas i våra konsumtionsmönster.