Rådet till drottning Victoria: Le, vinka och var oberörd

Tv-serien om den legendariska drottning Victoria är tyvärr en platt och andefattig historia.

Viktorianska eran. Jenna Coleman som Victoria, drottning av Storbritannien i 63 år.

Victoria sänds i Yle TV1 tisdag kl. 21.30.

Vi har sett rätt många påkostade brittiska serier som utspelar sig under 1800-talet – serier med fantastisk scenografi, härliga kostymer och intelligent dialog.
Förväntningarna är alltså högt ställda när Yle nu visar ITV:s serie om drottning Victoria (1819–1901), hon som fick ge namn åt en hel epok.
Alexandrina Victoria var bara 18 år när hon ärvde den engelska tronen efter sin farbror, kung Wilhelm IV. Modern, hertiginnan av Kent, var tyska vilket inte var populärt bland medborgarna.
Den blivande drottningen hade fått en gedigen klassisk uppfostran men hon hade inte sett mycket av livet utanför Kensington Palace där hon föddes och växte upp.
Ändå kom hon att bli en stark drottning som visste vad hon ville. Äktenskapet med kusinen, prins Albert, var lyckligt. Dels visade sig prinsen vara en politiskt intresserad make som kunde bistå sin drottning i hennes värv, dels var samlivet harmoniskt. Paret fick nio barn vilket innebär att så gott som alla europeiska kungahus i dag har medlemmar som härstammar från Victoria.
Tv-serien kunde ha blivit en spirituell historielektion om det forna imperiet och en rolig relationshistoria men är för sövande. Resultatet är en seg följetong men kanske det hela livas upp när prins Albert (Tom Hughes) äntligen gör entré i avsnitt fyra?
Jenna Coleman i rollen som den unga och bestämda drottningen gör sitt bästa, liksom också Rufus Sewell i rollen som drottningens förtrogna, lord Melbourne – han som ger rådet att le, vinka och inte bry sig när undersåtarna skriker oförskämdheter.
Men båda är alldeles för vackra. Drottning Victoria var en kort och satt dam med utstående ögon, lord Melbourne var fyrtio år äldre än drottningen och en fadersgestalt men skildras i serien som en jämngammal, potentiell älskare.
Roligast är, som vanligt, intrigerna. I hovet intrigerar man om vem som ska få vara drottningens hovdam och sekreterare medan tjänstefolket intrigerar om vem som ska vara drottningens påkläderska och arrangera hennes frisyr.
Eftersom serien utspelar sig på 1800-talet kan den som har makten inte göra sig av med misshagliga personer genom att halshugga dem. Det gäller att hitta på andra knep och drottning Victoria väljer att misstänka sin mammas ogifta hovdam för att vara gravid vilket skulle vara en präktig skandal. Drottningen låter beordra en gynekologisk undersökning av den arma lady Hastings (Alice Orr-Ewing) som, förgäves, försöker hävda sin oskuld.
Fostret visar sig vara en tumör i levern och lady Hastings avlider två månader efter undersökningen.
Historien, som är sann, läckte till folket och drottning Victorias fiender fick bränsle på sitt hat.
Episoden med den påstådda graviditeten är det enda som förmår liva upp första avsnittet.
Å, så jag saknar nerven och stämningen i The Crown, fjolårets tveklöst bästa serie på Netflix. Claire Foy som drottning Elizabeth II är så mycket bättre än Jenna Coleman på att gestalta en ung och oerfaren flicka som plötsligt ska leda ett imperium och ett hov fullt av uppblåsta hertigar.
Men kanske Victoria tar sig så småningom? En andra säsong är aviserad.
ANDRA LÄSER