Den digitala utvecklingen måste erbjuda snabbare service

Mången medborgare föreställer sig att handläggningen av förvaltningsärenden löper snabbt och smidigt tack vare digitaliseringen. Så är ofta fallet vilket alla som ansökt om eller förnya pass och körkort kunnat konstatera. Ärendena handläggs verkligt effektivt. Men ingen regel utan undantag och jag vill lyfta fram några sådana.

När en person lämnar jordelivet ska det förrättas en uppteckning av personens tillgångar och skulder. Det ska alltså uppgöras ett bouppteckningsinstrument och för det behövs det utredning om den avlidnas rättsinnehavare i form av släktutredningar från registermyndigheterna. Leveranstiden är i dag månadslång och innan rättsinnehavarna utretts kan dödsboet inte skrida till bindande rättshandlingar och inte heller disponera den avlidnas bankkonton. Dessutom ska någon övernitisk banktjänsteman säga sitt om den införskaffade utredningen.

I dödsbon blir det ofta aktuellt att sälja en fastighet. Eftersom en köpare inte vågar förlita sig enbart på rättsinnehavarnas blåa ögon, blir det aktuellt att söka lagfart på fastigheten. En ansökan sänds in till lantmäteriverket och hamnar i en landsomfattande kö i väntan på att bli behandlad. Kön till handläggare är tyvärr lång, 5-6 månader!

Själva handläggningstiden är sedan beroende på huruvida ansökan fyller alla myndighetskrav.

Vid genomgång av den avlidnas beskattningsdokument noterar rättsinnehavarna att ett fel i beskattningen för det sista levnadsåret skett. Följaktligen begär de omprövning av beskattningen och föreställer sig att ett beslut om skatterättelse fås ganska snabbt. Men de bedrar sig grovt. Handläggningstiden är i dag otroliga 16-18 månader!

Det ovan anförda innebär i praktiken att skötseln av rutinartade åtgärder anknutna till dödsbon tar åtminstone två år i anspråk.

För undvikande av onödig pappersexercis på banker och för att göra livet aningen lättare för en avliden persons närmaste, vill jag ge följande råd. Se till att åtminstone alla brukskonton är så kallade eller-konton. Per eller Stina ska vara antecknade som innehavare av ett bankkonto. Då Per gått hädan får nämligen Stina disponera kontot ensam. Men ifall kontot innehas av Per och Stina inträder Pers rättsinnehavare i hans ställe och kontot kan disponeras endast med deras samtycke. Och då kommer banken in i bilden med krav på allehanda, ofta helt onödig dokumentation. Allt detta slipper Stina med hjälp av ett kontoarrangemang som ovan förklarats.

Regeringen, med justitieministern i spetsen, borde göra allt för att erbjuda medborgarna den snabba service som den digitala och tekniska utvecklingen inom förvaltningen möjliggör.