Claes Andersson har gått bort

Claes Andersson var förutom poet, författare och läkare också en politiker med gedigen erfarenhet. Bland annat var Andersson partiledare för Vänsterförbundet 1990-1998 och har även varit kulturminister.

Claes Andersson föddes 1937 i Helsingfors i en affärsmannafamilj och utbildade sig till specialistläkare inom psykiatri. Litteratur, musik och idrott var föremål för hans intresse redan i unga år, och det är inte minst som författare han kommit att bli känd för en bred publik. Han debuterade 1962 med diktsamlingen Ventil och hans författarskap kom att kraftigt präglas av hans bakgrund som psykiater.

Även intresset för musik har satt sina spår i hans författarskap. Andersson spelade i ett jazzband som tonåring och kunde så finansiera en del av sina studier som musiker. Med sin orkester – Claes Andersson trio – uppträdde han ännu regelbundet under de sista åren av sitt liv och år 2018 gav han ut skivan Kvar i mig tillsammans med sångerskan Julia Korkman.

Andersson var hela livet en samhällsengagerad person. Grunden till hans politiska aktivitet lades redan i slutet av 1950-talet då han i samband med sina läkarstudier började fundera över hur villkoren kunde vara så olika för olika befolkningsgrupper. Han engagerade sig i vänsterrörelsen och blev 1987 invald i riksdagen för Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF). Våren 1990 valdes han till ordförande för det då nygrundade Vänsterförbundet och 1995-1998 var han undervisnings- och kulturminister.

Att centrumbiblioteket Ode blev av kan man dels tacka Andersson för. Under sitt sista år som kulturminister, 1998, föreslog han det ska byggas ett bibliotek i centrum av Helsingfors.

Sedan debuten har Andersson gett ut tjugofyra diktsamlingar, åtta prosaböcker och ett tjugotal skådespel och hörspel. Andersson blev 82 år gammal och avled efter en lång tids sjukdom.

Anhöriga delade med sig av den ledsamma nyheten först till nyhetsbyrån STT.

Här kan du läsa en personintervju från 2017 med Claes Andersson med anledning av hans 80-årsdag. Han berättade då att det var skrivandet och musiken som gällde efter en lång karriär inom psykiatrin.

– Det är ett underverk att få bli så gammal. När jag gick i skolan tänkte jag att jag inte ville bli en dag över fyrtio.