Hur Reagans och Gorbatjovs vision dog

För det ryska nukleära etablissemanget, militären och statsledningen är kärnvapnen en källa till stolthet. Ryssland hävdar att man följer alla ingångna avtal rörande kärnvapen. Det är enbart en kuliss. Vladimir Putin upplever helt klart att han nu kan diskutera med USA från en styrkeposition, skriver Stefan Forss.

President Sauli Niinistö berörde kärnvapnen i ett tal den 5 november. ”Som ett arv från kalla kriget har vi haft ett fungerande avtalssystem för att begränsa kärnvapen. Nu är det fara för att det kan gå om intet. Ett avtalslöst tillstånd skulle medföra väldiga risker. Det förgångna kalla kriget skulle övergå i ett iskallt krig.”
Presidenterna Vladimir Putin och Donald Trump kommer sannolikt att diskutera dessa angelägna frågor vid G20-mötet i Argentina i slutet av månaden. Trump sade i oktober att USA avser att dra sig ur INF-avtalet om landbaserade medeldistansvapen (Intermediate-Range Nuclear Forces: Avtalet mellan USA och Sovjetunionen om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar).
Det ledde till kraftiga reaktioner inte minst från rysk sida. USA som inte på ett kvartssekel haft dylika vapen kan ännu komma att få bära skulden för att ha saboterat nukleär nedrustning. Trumps beslut betecknas allmänt som ett klassiskt självmål.
USA:s och Rysslands vägar började divergera starkt redan för drygt tio år sedan. I den ryska ledningen omvärderade man då sin inställning även till kärnvapnen. Man ställde sig den enkla retoriska frågan vad Rysslands status vore utan kärnvapen. Svaret var oacceptabelt för ett land med ambition att vara ett stormaktsimperium.
Detta skedde i ett läge då bemärkta äldre statsmän i USA blivit frustrerade över Bushadministrations attityder till vapenkontroll och börjat engagera sig på allvar för en kärnvapenfri värld. Man dammade av Ronald Reagans och Michail Gorbatjovs samma vision från mitten av 1980-talet. Vad få begripit är att dessa båda presidenter faktiskt var uppriktiga. President Gorbatjov, 87, upprepade alldeles nyss att ”det viktigaste är att bli av med kärnvapnen”. Hans ursprungliga önskan var att de skulle ha varit borta före 2000. Men även internationellt ville man få ny fart på avtalsbaserad rustningskontroll.
I Barack Obama fick USA en president som tog kärnvapennedrustningen på allvar. I april 2009 deklarerade han i Prag ”USA:s utfästelse att söka fred och säkerhet i en värld utan kärnvapen”. Han belönades med Nobels fredspris för det. Ett år senare undertecknade Obama och Dmitrij Medvedev nya Start-avtalet om strategiska kärnvapen. Det avtalet förfaller 2021 ifall optionen till förlängning inte används. Obama skulle gärna ha gått vidare och ville utvidga samtalen, men Ryssland sade 2010 kategoriskt nej till förhandlingar om taktiska kärnvapen och avböjde även nya förhandlingar om strategiska kärnvapen.
Efter att Obama upprepat den inviten i ett tal i Berlin i juni 2013 kontrade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov med beskedet att följande förhandlingar skulle föras endast multilateralt med alla erkända kärnvapenmakter runt samma bord. Det var förödande för den bilaterala processen mellan USA och Ryssland som gett enastående resultat sedan kalla krigets slut.
Kärnvapnens roll minskade ytterligare under Obamas presidentperiod och utvecklingen av nya system ströps så när som på ett enda, en moderniserad version av B61-bomben. USA:s strategiska vapen är från kalla kriget och deras operativa cykel närmar sig sitt slut. Hårda beslut förestår.
George H.W. Bushs initiativ i början av 1990-talet gjorde USA omfattande ensidiga utfästelser om minskning av sina taktiska kärnvapen. Gorbatjov och Boris Jeltsin anslöt sig till initiativet och kom med egna motsvarande beslut.
För USA:s del ledde det till att endast US Air Force kom att ha taktiska kärnvapen i operativt bruk. Just nu rör det sig om några hundra kärnbomber av vilka kanske 180 finns kvar i Europa – på värdländernas önskan. Deras avskräckningsvärde är obetydligt eftersom de flygplanstyper som bär dem inte längre anses ha förmåga att penetrera Rysslands hårt försvarade luftrum.
Sedan mitten av 1990-talet har alla andra försvarsgrenar i USA stått utan taktiska kärnvapen. Flottans kärnstridsspetsar till Tomahawk-kryssningsrobotarna förvarades på land, men drogs successivt bort. De sista demonterades 2011.
Antalet kärnstridsspetsar i militärt bruk eller i reserv i USA är i dag cirka 3 800, det vill säga lägre än på 60 år. De ryska siffrorna är högre, men även där har man tagit ur bruk eller skrotat cirka 85 procent av sitt kärnvapeninnehav från 1985.
Under Putins tid har Ryssland däremot satsat massivt på sina kärnvapensystem och i handling även ogiltigförklarat de tidigare presidenternas ensidiga utfästelser om taktiska kärnvapen. Alla ryska försvarsgrenar är i dag rustade för att kunna föra kärnvapenkrig på alla nivåer.
För det ryska nukleära etablissemanget, militären och statsledningen är kärnvapnen en källa till stolthet. Putin presenterade nya spektakulära vapentyper i bruk och under utveckling i ett provokativt tal utan like den 1 mars i år. Han fortsatte samma grova retorik i Sotji den 18 oktober.
Man kan utgå ifrån att Ryssland har ersatt praktiskt taget allt som gick förlorat med Gorbatjov. Kärnvapen för alla räckvidder finns tillgängliga – från kortdistansvapen för slagfältet, över medeldistans till mycket långa interkontinentala räckvidder. En mångfald nya mark-, sjö- och flygbaserade system med ballistiska robotar och kryssningsrobotar har utvecklats.
Även kärnstridsspetsarnas laddningsstyrkor omfattar ett brett spektrum från små laddningar av bilbombers storlek till domedagsvapen i 100 megatons klass. Det ska säkra trovärdig avskräckning på alla nivåer och även bidra till att militära konflikter kan avslutas (de-eskaleras) på för Ryssland fördelaktiga villkor.
I motsats till USA vägrar Ryssland att ge kärnvapenfria länder som ratificerat ickespridningsavtalet (NPT) så kallade negativa garantier om att inte hota eller bruka kärnvapen mot dem. Tvärtom har Ryssland använt kärnvapenkortet för politiska syften i de mest bisarra sammanhang. Danmark har hotats direkt, Norge på parlamentarikernivå. Sverige utsattes för simulerad kärnvapenattack långfredagen 2013.
Ryssland hävdar att man följer alla ingångna avtal rörande kärnvapen. Det är enbart en kuliss. Redan 2007 sade Putin att INF-avtalet inte är i Rysslands intresse. Han upplever helt klart att han nu kan diskutera med USA från en styrkeposition.

ANDRA LÄSER