En kvinna har försvunnit, Modiano verkar driva med sig själv – i en av sina bästa romaner

Att aktivt försöka erinra sig saker staplar bara bråte på minnets väg. Vittnen som borde vara tillförlitliga berättar egna, irrelevanta historier. Det är de vaga, tillfälliga skymtarna av minnen, knappt möjliga att verbalisera, som kan föra oss vidare på hågkomstens väg, visar Patrick Modiano i Osynligt bläck.

Patrick Modianos gestalter har ofta en oklar historia, i bakgrunden spökar föräldrar som övergivit dem, påtvingade förflyttningar, våldsdåd de som barn iakttagit utan att förstå. Allt detta understryker deras utsatthet.
Med en särskild nyfikenhet närmar man sig en ny roman av Patrick Modiano, den franske författaren som fick Nobelpriset 2014. Lite spefullt sägs det ibland att han skriver ”samma bok varje gång”. Det är inte sant, annars fanns ju inget skäl att vara nyfiken, och man vill genast veta hur han varierat sina element den här gången.

ANDRA LÄSER