Vad vet politikerna i Natoprocessen som vi inte vet? Den hemliga informationen berör Finlands försvar och partnerländer

När riksdagens utrikesutskott ska skriva sitt betänkande om Finlands Natolinje, så kan medlemmarna inte berätta om all information i offentligheten. Blir det ett demokratiproblem, att medborgarna bara har en del av den information som politikerna har?

Peter Östman, Jussi Saramo och Anu Vehviläinen säger att utrikesutskottet har fått all information som det har behövt. Vissa frågor kan inte behandlas i offentligheten, men inget väldigt avgörande har varit hemligt för väljarna, är budskapet.

Hur mycket mera vet politikerna som fattar beslut om Nato än vad som får berättas i offentligheten? Inte något som är väldigt avgörande, om man får tro de politiker i utrikesutskottet som HBL har talat med. Tre medlemmar av utrikesutskottet svarar på hur det ser på den exceptionella process som pågår i riksdagen. Det är några dagar kvar tills utrikesutskottet ska skriva sitt betänkande, där det av allt att döma kommer att stå att Finland ansöker om medlemskap i försvarsalliansen Nato.

Jussi Saramo sitter i utrikesutskottet för Vänsterförbundet. Partiets fullmäktige beslutade i lördags att inte göra regeringsfråga av Finlands Natolinje. Men partiet är splittrat i själva frågan. Inte heller Saramo har en uttalad ståndpunkt ännu.

– Efter att vi har hört sakkunniga har min tidigare åsikt stärkts, att det inte går någon nöd på Finland, och att det inte är någon brådska med beslutet. Men jag vill ändå inte meddela min åsikt nu. Sveriges kommande beslut har också en stor betydelse för mig, säger han.

Saramo har flera gånger kritiserat debatten i Finland, till exempel att man i medierna har talat om ett snabbspår in i Nato, innan riksdagen ens har hunnit bekanta sig med hela Natofrågan.

– Natoanslutningen är en enormt stor fråga. Till all tur har vi fört den här diskussionen nu. Det är ens ett minimum av diskussion. Om Finland faktiskt går med i Nato så är det helt centralt att riksdagen har fått information, i synnerhet då det inte blir någon folkomröstning. Det är värdefullt, säger Saramo.

Hur mycket mera information har ni fått i utrikesutskottet, jämfört med debatten i offentligheten?

– Det finns inte en eller två stora saker som skulle vara helt nya, jämfört med informationen i offentligheten. Det finns enstaka korn av information som vi har, som inte alla har, men mest viktig har helhetsanalysen varit: om Nato, Sverige och EU, och vartåt vi riktar oss. Jag uppskattar försvarsmaktens analyser, till exempel sannolikheten för olika händelser. Då det sedan gäller kärnvapenkortet, så handlar det i första hand om vad man tror på. Tror man att Ryssland kan använda kärnvapen och skulle USA vara berett att försvara oss i så fall?

– Analyserna har handlat också om den finska arméns förmågor, och nu satsar regeringen ännu mera pengar på den. De handlar därtill om den ryska arméns förmåga. Många trodde ju att den ryska armén var mycket starkare än den visade sig vara. Nu är den försvagad och därtill påverkar sanktionerna den ryska försvarsindustrin, så att den ryska armén har svårare att återuppbygga sin förmåga.

Vänsterförbundets ordförande Li Andersson och ordföranden för riksdagsgruppen Jussi Saramo, meddelade på lördagen att partiet officiellt har fattat ett beslut att inte göra Natofrågan till regeringsfråga. I partiets riksdagsgrupp finns olika åsikter.

Det har förekommit kritik mot att regeringens redogörelse inte lyfte fram olika alternativ till en Natoanslutning. Vad är din åsikt om den?

– Alternativen fanns inte i den, så på det sättet var det en usel redogörelse. Å andra sidan kan man anse att det är riksdagens arbete att göra den här analysen, så det inte uppstår demokratiproblem, säger Saramo.

Anu Vehviläinen (C), är tidigare talman och medlem av utrikesutskottet. Hon meddelade att hon stöder ett finländskt Natomedlemskap i slutet av mars, redan innan utskottet hade hört experter.

– Det finns lite olika uppfattningar i utskottet, om man eventuellt borde ha hört fler experter, och ännu bredare. Men vi har ändå cirka tio utlåtanden som andra utskott ger till utrikesutskottet. På det sättet får vi in ännu fler synpunkter, säger Vehviläinen.

– Riktigt alla kan man inte höra i den här tidtabellen, men jag upplever att jag har fått veta det som jag behöver, säger hon.

Vehviläinen anser, i motsats till Saramo, att mediedebatten har varit mångsidig.

– Jag upplever att det finns många bra bakgrundsartiklar i medierna. Men det som inte kan berättas i offentligheten i detalj handlar om hemlig information om Finlands egen försvarsförmåga och självförsörjning. Det handlar också om samtal med våra partner, som omfattas av tystnadsplikten.

Hur ser du på frågan ur demokratisynpunkt?

– Jag anser att medborgarna har goda möjligheter att få information om de grundläggande frågorna. Vi har en folkvald riksdag för att den ska kunna fatta beslut i svåra frågor. Jag tänkte förr att vi måste ha en folkomröstning. En liten del av befolkningen kräver en folkomröstning, men jag har inte i någon större grad uppfattat misstroende bland medborgarna i förhållande till riksdagen eller presidenten.

Peter Östman (KD) är suppleant i utrikesutskottet och har tack vare arrangemangen i riksdagen fått delta i alla utrikesutskottets möten. Han säger att han beslöt att stödja Natoanslutning ungefär två veckor efter att Ryssland anföll Ukraina.

Medborgarna har ganska lite information jämfört med er politiker. Hur ser du på demokratiaspekten, att en så här stor fråga behandlas bakom stängda dörrar?

– Det är med hänsyn till rikets bästa och medborgarnas säkerhet. Det är ju så, att om politikerna tar felaktiga beslut så kan medborgarna påverka frågan genom demokratiska processer, när det är val.

Men då är det ju lite väl sent att återta beslutet?

– Det är priset för demokratin som man får betala. Så har det varit också förr. Ibland fattas oåterkalleliga beslut. Men när jag ser det här med ett elva års perspektiv i riksdagen, så har jag varit mycket nöjd med processen, från både presidentens och regeringens sida, säger han.

Har ni fått mera kött på benen under arbetet i utskottet?

– Det är klart, när vi har hört alla sakkunniga. Men det måste jag ändå säga att det inte har kommit fram något radikalt nytt under processen. Redogörelsen finns där som bas, och man kan utläsa mycket ur den.

Får ni i utrikesutskottet mycket mera information, än den som ges i offentligheten?

– Jo, mycket mera, säger Östman, men tillägger:

– Den är ändå inte helt avgörande. Om jag inte var riksdagsledamot och bara hade tillgång till informationen i offentligheten, så skulle mitt beslut vara detsamma.

Regeringens säkerhetsredogörelse gick inte igenom olika säkerhetspolitiska alternativ, hur ser du på det?

– Den text som behandlade alternativen var kort eftersom man inte kan förlita sig på alternativen. Det finns inte trovärdiga sådana. Sedan är det en aspekt att det förstås finns sådant i olika medlemsländer som vi inte är nöjda med.

Vad är det till exempel?

– Det handlar om mindre väl fungerande demokratier. Turkiet är ett exempel. Också i en del forna öststater finns det utrymme för önskemål, med tanke på valarrangemang och korruption.

Hur bred har diskussionen varit i utskottet om sådana frågor?

– Vi har haft alla möjligheter att få information, också att diskutera och ställa frågor.

ANDRA LÄSER