Lisa Nilsson sjunger om oss

Alla är vi nerviga och olyckliga ibland, också Lisa Nilsson. Men i motsats till oss andra har Nilsson talangen att förmedla smärta via rösten.

Annika Hällsten
03.04.2016 17:51 UPPDATERAD 04.04.2016 08:37

Lisa Nilsson, Finlandiahuset, 2 april.

Den vackra, mjuka rösten är intakt, den magnifika utstrålningen likaså. Men separationen från musikern Niklas Medin har naturligtvis påverkat Lisa Nilsson även som artist.
På lördagens fullsatta konsert fick Helsingforspubliken höra dels ovanligt många låtar som kretsar kring temat "vart är jag på väg nu" medan mellansnacket tog fasta på en kvinna som varit på gränsen till nervsammanbrott (Lisa Nilssons egna ord).
På scenen stod dock en stark kvinna. La Lisa är tillbaka, påhejad av trogna och exalterade fans. Megahiten Himlen runt hörnet hade utökats med en levnadsglad och lycklig passus om Nilssons egna två änglar, döttrarna, Signe och Irma, som bökar och snurrar och trängs i sin mammas säng.
Roligast på lördagens konsert var alla tidiga hittar som man inte hade hört på länge, som Små rum och Mysteriet. Ledsammast var att ingen låt från det fina albumet, Hotel Vermont, som kom till efter en sejour i Brasilien inte rymdes med på den dryga två timmar långa konserten.
Men det här är en randanmärkning. Som helhet var konserten en underbar uppvisning av en av Sveriges bästa pop- och jazzsångerskor.
I höstas var Lisa Nilsson en av dem som medverkade i tv-underhållningen Så mycket bättre. Nu fick vi höra tre av de låtar hon hedrade sina artistkollegor med. Vackrast och mest avskalad var den hjärtskärande När kärleken tar slut som i Ace of Bases originalversion heter The Sign. Men också Klippta vingar som ursprungligen är en raplåt av Ison & Fille och tolkningen av Niklas Strömstedts Vart du än går, passade förunderligt väl in i programhelheten.
Kvällens tre extranummer blev en danskavalkad och konsertsalen i Finlandiahuset förvandlades till ett gungande hav. Allt jag behöver nu, är hitta mig själv igen, sjöng Lisa Nilsson och jag kan inte vara ensam om att tycka att hon är på god väg att lyckas med föresatsen.

ANDRA LÄSER