I början av studierna i skådespelarkonst stötte Astrid Stenberg och Emilia Jansson på Hella Wuolijokis
Kvinnorna på Niskavuori, den första pjäsen i den berömda serien om den tavastländska släktgårdens öde. Wuolijokis pjäs från 1936 är en klassiker om starka finska kvinnor, men Stenberg och Jansson hade ingen egen relation till den då den inte ingår i den finlandssvenska kanon de vuxit upp med. När de i teatervetaren Hana Worthens bok Playing "Nordic": the Women of Niskavuori, agri/culture, and imagining Finland on the Third Reich stage läste om hur Wuolijokis pjäs också sattes upp i Nazityskland strax innan krigsutbrottet blev de intresserade av tematiken.
ANDRA LÄSER