Suggestiv och energisk jubileumsföreställning

I år firar Tero Saarinen Company, en av våra internationellt mest kända och etablerade ensembler, sin tjugoåriga verksamhet med ett dubbelprogram som i somras redan visats på dansfestivalerna i Kuopio och Pyhäjärvi och nu kulminerar i fyra föreställningar i Almisalen. Programmet består av den intima duetten Could you take some of my weight …? (1999) och det massiva gruppverket Mesh (2014).

Tero Saarinen hör till de koreografer som stiltroget inriktat sig på dans, rörelse och kroppslighet som primus motor. Han upprätthåller modernismens tradition även genom att skapa sammansvetsade helhetskonstverk där det fysiska uttrycket, visualiseringen och musiken fogas ihop så att de förstärker varandra. Betoningen av repertoar och ensemble är ytterligare särdrag. Det sistnämnda bäddar för en gedigen och högst kvalitativ framställning av det som med åren utvecklats till en distinkt stil och teknik.

Just dessa två verk rimmar väl med koreografens strävan att lyfta fram "vänskap, kärlek och andens kraft" via dans. Den premissen tillsammans med den gedigna tolkningen kvällen igenom, känns upplyftande även i läktaren.

Riktigt samma cellulära närvaro och magnetiska utstrålning som originalbemanningen – Tero Saarinen och Yuval Pick – når Pekka Louhio och David Scarantino inte i duetten, som speglar fördelningen och förflyttandet av tyngd i såväl konkret fysiska som mera symboliska tecken. Trots det gör de mycket väl ifrån sig när de framställer de repetitiva, lekfulla och suggestiva rörelserna, som tidvis flyter fram unisont, tidvis flätas samman.

Suggestionen och energin får högre volym i Mesh som med nästan tjugo dansare på scenen tidvis får den att kännas trång. Detta verk till finsk musik och dessutom körmusik uruppfördes i Japan. Det gör att man genomgående reflekterar över kulturella likheter och olikheter.

Butohdansaren Mitsutake Kasai medverkar som ett slags portalfigur parallellt med kompaniets solister och kören av dansstuderande. När Kasai i en scen defilerar i fonden med en gerbera, går tankarna till mästaren Kazuo Ohno som en gång var Tero Saarinens lärare.

Dans- och uttrycksmässigt gjorde kompaniets tre kvinnliga solister Satu Halttunen, Auri Ahola och Natasha Lommi det största intrycket på mig, redan i sina separata solon men framför allt i de kraftfulla gemensamma scenerna. Hos dem sitter formen, men det förhindrar inte personligheten att komma fram.