Alex behöver lugn och ro

Alex Schulman lever med kontrasten av att å ena sidan älska uppmärksamhet och historieberättande och, å andra sidan, ha ett stor behov av lugn och ro. Tillsammans med vännen och kollegan Sigge Eklund är han aktuell med boken Tid.

Bloggare, poddare. Alex Schulman är främst känd som bloggare och poddare, men har nu också gett sig på ett bokprojekt: – Hur man än vrider och vänder på det så är ju en podcast något väldigt flyktigt, säger han.
Varje dag, efter att han fört barnen till dagis och skrivit en stund, äter Alex Schulman sin lunch ensam på en av restaurangerna runt Stureplan. Från att ha varit en person som stångades vilt för att får synas i medierna, så länge plattformen hade minst tusen tittare, lyssnare eller följare, ger han i dag knappt några intervjuer alls.
– Jag blir illa berörd när du pratar om den tiden. Jag ville ju bara synas och märkas, bli någon. Jag kände mig ofärdig. Det är en helt annan människa som sitter framför dig i dag, säger Alex Schulman.
– Visserligen fick jag ett bra kundunderlag, men priset blev rätt högt. Fortfarande omnämns jag som bloggmobbare, en elak jävel.
I dag driver Schulman, tillsammans med sin kollega och vän Sigge Eklund, Sveriges största podcast med cirka 500 000 lyssnare i veckan.
– Jag tycker ju om att nå människor, att kommunicera och berätta historier. Det är fortfarande det största som finns. Samtidigt känner jag ett stort behov av lugn och ro. Att få skriva. Jag kan känna igen mig i författaren Björn Ranelid när han sa: Får jag bara vara i fred så ska jag nog kunna åstadkomma något ganska märkvärdigt vad det lider, fortsätter han och skrattar.
Tillsammans har Schulman med Eklund nyligen kommit ut med boken Tid – Livet är inte kronologiskt. En samling berättelser, betraktelser och erkännanden ur författarnas egna liv.

Bloggare och poddare

– För mig blev den här boken extra viktig eftersom min mamma dog i våras, mitt i skrivprocessen. Det ledde till att texterna blev en spegling av min sorg. De blev väldigt hudlösa på ett sätt som jag inte är van vid eftersom jag befann mig i ett känslomässigt fritt fall.
– Utöver det tycker jag att det är en angelägen bok då den handlar om tid, något vi samtidsmänniskor funderar mycket på. Dels livspusslet, men också det rent existentiella Vad är det som pågår? Ålderdom. Död. Det finns så mycket som är hisnande med tiden.
I femton år har Alex Schulman näst intill fungerat som vägvisare för de nya medierna i Sverige. En gång drev han Sveriges största blogg, han har lett en av de absolut populäraste talkshowerna på nätet och nu är han storpoddare. Med facit i hand kan man tycka att det är ironiskt att han är så fascinerad av att skriva något så gammaldags som böcker.
– Hur man än vrider och vänder på det så är ju en podcast något väldigt flyktigt. Två killar som snackar, ibland blir det bra, andra gånger inte. En bok är ju ett projekt man arbetar med i kanske ett år, säger Alex.
– Det finns ett glimmer över böcker. Min pappa läste otroligt mycket och tyckte att det finaste man kunde göra var att skriva en bok. Han skrev på en roman i tio år, den blev aldrig utgiven.

Kräftor, Runeberg och bastu

Alex Schulmans pappa var den finlandssvenska journalisten och producenten Allan Schulman, som bland annat jobbade på Hufvudstadsbladet och Rundradion innan han lämnade Finland för en karriär på SVT i Sverige. Allan Schulman dog 2003. För Alex del har det finlandssvenska kulturarvet inte sträckt sig mycket längre än till minnet av pappans klingande diftonger. Det och en förkärlek för kräftor, Runeberg och bastu.
– Jag är ju en besatt bastubadare. Jag badar i stort sett varje dag. I de tre senaste lägenheterna jag varit i beråd att köpa har första frågan varit: Går det att bygga en bastu här? Annars ska jag inte ha lägenheten. Jag har till och med offrat sovrum för att kunna ha en bastu, säger han.
Reglerna för bastubadandet har han också fått från sin pappa:
– Jag hör ju pappas röst: Aldrig dricka i bastun. Basta aldrig för varmt. Det är ingen tävling. Häll aldrig vatten på aggregatet innan du svettas. Så försöker jag försiktigt utbilda mina vänner. Men de ofrälsta som vill dricka sin omedelbart ljumma öl i bastun får väl göra det då. Vi som förstår att ölen är en belöning efteråt, vi kan väl behålla den hemligheten för oss själva. Det är inte så att jag är en bastunazist som kräver ordning.
Alex pappa föredrog sitt bastubadande i tystnad.

Se videon med Alex Schulman på HBL.fi!

ANDRA LÄSER