Krönika: Barnens idrottsmöjligheter håller på att bli en klassfråga

Det är höstlovsvecka i huvudstadsregionen och jag står vid ingången till Backasbrinkens simhall och väntar på en vän som snart ska anlända för ett gemensamt träningspass. Samtidigt anländer en mamma med sitt barn till hallen och medan mamman köper biljetter vid kassan ställer sig barnet vid dörren till gymnastiksalen i anslutning till simhallen för att följa med en massa barn som leker i salen.

De har svarta t-tröjor på sig och på ryggen står det ”Sporttileiri”. Mamman får svårt att få barnet att lämna dörröppningen och när det väl lyckas förklarar hon för dottern: ”Jag skulle nog ha anmält dej till sportlägret men det var alldeles för dyrt”. Sen försvinner de till omklädningsrummet. Jag kan inte släppa tankarna på mamman och barnet under hela veckan.

Det borde aldrig vara en kostnadsfråga för barn att röra på sig men det har vi ändå lyckats skapa med på tok för dyra avgifter för barns hobbyer.