Frågan om liv och död

Det ser ut som om eutanasi nu skulle lyftas upp till en seriösare och bredare diskussion än någonsin. Det blir en debatt där alla torde ha en åsikt.

24 riksdagsledamöter med SFP:s Stefan Wallin som första undertecknare ställde i slutet av oktober ett spörsmål om eutanasi. Man frågar om regeringen har för avsikt att anpassa lagstiftningen så att den möjliggör aktiv dödshjälp i Finland.
Medborgarinitiativet under rubriken "Eutanasi för en god död" lämnades in i måndags. Initiativtagare är fem tidigare riksdagsledamöter, bland dem Henrik Lax. Deras mål är att riksdagen börjar bereda en lag i syfte att stifta en lag om eutanasi i Finland.
För att ett medborgarinitiativ ska tas till behandling i riksdagen krävs stödförklaringar av 50 000 personer. Det bör ske inom sex månader. Redan i fredags hade över hälften av den mängd som krävs tecknat under initiativet.
Enkäter visar att tre av fyra finländare är redo att godkänna eutanasi, medan exempelvis Läkarförbundet säger nej. Inom själva läkarkåren uppskattas knappt hälften stödja tanken på eutanasi i Finland.
En läkares uppgift är förstås att rädda en människas liv och inte ta det. Men samtidigt hör det också till läkarens uppgift att lindra människors lidande. I vilket fall som helst kan en läkare aldrig tvingas döda en annan människa, trots att det skulle ske på patientens egna högsta önskan.
Eutanasi handlar i första hand inte om att ända livet utan att ända lidandet. Så uttrycker sig en av personerna bakom medborgarinitiativet, tidigare riksdagsledamot Esko Seppänen. Så resonerar säkert också många av de finländare som anser att eutanasi bör legaliseras.
Det finns situationer då en människa ligger för döden i svåra smärtor, trots att hen får allt smärtstillande man kan tänka sig. Det dras i debatten paralleller till djurskyddslagen där det är brottsligt att låta djur lida. Ska det då vara förbjudet att hjälpa människor som lider?
Trots att eutanasi inte är möjligt hos oss finns det alternativ till att stoppa lidandet i väntan på döden. Så kallat assisterat självmord är nämligen inte kriminaliserat i vårt land. Det innebär att en dödssjuk som har olidliga smärtor kan be en läkare om hjälp för att få en dödlig dos som patienten sedan själv intar.
De patienter som däremot inte kan utföra själva handlingen tvingas ligga kvar i smärtor tills döden utan assistans infaller. Den kan i alla fall påskyndas genom så kallad passiv dödshjälp då livet förkortas genom att undvika medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende människa vid liv. Endast smärtstillande ges.
Det kan förefalla ologiskt att assisterat självmord är tillåtet, medan eutanasi är förbjudet. En av de centralaste frågorna i den kommande debatten blir säkert om personer som kan utföra ett assisterat självmord, det vill säga kan utföra själva dödshandlingen, och människor som fysiskt inte klarar av det ska försättas i en ojämlik ställning.
Ojämlikheten kan åtgärdas på olika sätt. Det kan ske genom att godkänna eutanasi – eller genom att kriminalisera assisterat självmord. Så är förresten fallet i de övriga nordiska länderna.
I Europa har eutanasi legaliserats bara i Holland, Belgien och Luxemburg.
Eutanasi kan vara en lättnad i vissa fall. Eutanasi ställer emellertid stora krav på lagskrivningen.
Det måste vara den absolut sista utvägen. Det kan endast gälla en människa som inte längre har något hopp om bättring och som fram till sin död trots all tillbudsstående smärtstillande och livsuppehållande vård kommer att ha svåra smärtor.
Hur kan förresten gränser dras för när ett lidande blir outhärdligt? Den fysiska och psykiska smärtgränsen är högst individuell.
Om det enligt lagen blir möjligt att utan straffpåföljder döda en annan människa kan det teoretiskt öppna möjligheter till missbruk av eutanasilagen. Kan det i ett samhällsklimat där kostnadseffektivitet är ett honnörsord finnas en risk för att resurserna för att utveckla den palliativa vården dras in då det finns andra utvägar? Terminalvården måste i alla lägen utvecklas.
Ur kristlig synpunkt borde människan inte blanda sig i livslinjens början och slut – varken stoppa det förrän det ens hunnit börja (abort) eller avbryta det förrän det medicinskt är definitivt slut (eutanasi).
Det förstnämnda är vi överens om i lagen, ska vi också ta slutet i egna händer?

ANDRA LÄSER