Bokrecension: Med en avliden pojkvän som följeslagare

Anslaget i Linnea Axelssons

Magnificat

antyder att det kunde vara fråga om en helt realistisk roman, men den visar sig ha många verklighetsnivåer. I grund och botten är Axelsson ändå poet, och bjuder på ett vackert språk med djärva kast mellan olika sfärer.

Linnea Axelssons episka diktsvit fick Augustpriset för fyra år sedan. Uppföljaren är en roman med poetisk laddning.
Den episka diktsviten Aednan gav för fyra år sedan den svensk-samiska författaren Linnea Axelsson Augustpriset. I uppföljaren Magnificat söker hon sig mot en något annorlunda form, det jordnära anslaget antyder att det rentav kunde vara fråga om en helt realistisk roman.
ANDRA LÄSER