Kolumn: Vänner och vänskapsband är svaret

09.08.2022 21:21
Det har varit sommar. Stora linjer, dragna med båtar över fjärdar och sund. Som seglare kommer man långt med det grundläggande: se till att vinden kan röra sig genom seglen, och inte ta i för mycket. Också när man seglar mot vinden måste man segla med den.
Även i arbetslivet handlar en hel del om att göra enkelt. Lyssna. Prata, tills också de som är emot är tillräckligt med för att kunna gå framåt. Ändra sig, ibland, när det vrider emot eller man tänkt fel om hur långt och vart man ska hinna. Det låter lätt. Men det brukar inte gå många veckor före jag brukar glömma det grundligas upprepande som ett hållbart sätt att åstadkomma rörelse.
I veckan är det skolstart. En stor linje som alltför ofta i praktiken kommer i skymundan av det mera mätbara – läsandet, skrivandet och räknandet – är grundskolans uppgift som samhällelig mötesplats. Också för alla andras barn.
Den samhälleliga luft som passerar grundskolans stora segel blåser fritt i Finland. Vi har vinnlagt oss om att alla ska rymmas med. Också de som inte skulle ha råd med egen båt. Ingen skaffar privata skutor. I stället hjälps vi åt med de gemensamma, och alla kan lita på att den utbildningsfarkost man hittar vid kvarterets brygga duger. Och även om det kan kännas motsägelsefullt är det så att också de som redan kan segla lite inte förlorar något på att besättningen också innehåller många nybörjare.

För min del är värdet av mötet mellan människor
så grundläggande att det skulle vara värt att försöka nå också om det inte går att säkert veta om det lyckas eller lönar sig. Ändå blev jag glad över att läsa New York Times förra veckan, där en lång och stor artikel presenterar en nyligen publicerad artikel från tidskriften Nature. Ett stort amerikanskt forskarteam har i en unik studie av 70 miljoner människors vänskapsdata från Facebook kunnat visa varför vissa skolor och bostadsområden är bättre än andra för social mobilitet, alltså för rörlighet över klassgränser. Ett välmående och rättvist samhälle kännetecknas av bland annat just det: att ingen är bunden till sin egen familjs ekonomiska historia och förutsättningar, utan kan ges möjligheter att nå sin fulla potential.
Vänner och vänskapsband, visar sig vara svaret. Om man lyckas skapa förutsättningar för klassöverskridande vänskapsrelationer minskar fattigdomen och framtidsutsikterna ljusnar, visar forskarnas analys. Genom att anstränga sig för att fattiga och rika kan bli kompisar blir världen alltså objektivt bättre.

I Finland är grundskolan den allra viktigaste
inkluderande mötesplatsen. Under de senaste åren har den finländska skolans kompenserande effekt minskat något, och i vissa städer utmanar en ökande boendesegregation närskolans möjligheter att vara lika bra överallt. Men den till synes otidsenliga tanken om att alla är i samma skolor och gör ungefär samma saker visar sig ändå bära längre än man kunde föreställa sig. I det här avseendet är det till och med så att de svenskspråkiga skolorna är i ett mera gynnat läge än de finskspråkiga, eftersom det glesare svenska skolnätet gör att upptagningsområdena med nödvändighet blir mer blandade.
Den kunskapen är något att ha med sig inför mitten av november, när det är mörkt och tröttsamt och alla de konkreta utmaningar det innebär att ha en blandad besättning kan börja så tvivel kring det nödvändiga i mångfalden. Gemensam grundskola för alla, fattiga och rika i samma klasser, vänskap som överskrider ekonomiska förutsättningar, är det verkligen det bästa vi kunde komma på? Det är. Och för den som eventuellt tvivlar: nu är det också vetenskapligt bevisat.

ANDRA LÄSER