Hurtigruten – en havsutsikt som slår teven med hästlängder

Det var kapten Richard With som nappade på myndighetens fråga om det var någon i landet som kände för att sjösätta en båtlinje mellan Trondheim och Hammerfest. Tio hamnar skulle anlöpas och det skulle finnas plats ombord för såväl gods som passagerare.

Den 2 juli 1893 lade kapten With ut ångaren D/S Vesteraalen och satte kurs mot Hammerfest dit fartyget anlände den 5 juli efter en 67 timmar lång seglats. Ångskutan togs emot som en drottning och besättningen hyllades för insatsen. Hammerfest var för övrigt först i Nordeuropa med elektrisk gatubelysning.

Södra Norge hade nu äntligen knutits ihop med Nordnorge där ingen ens kunde stava till fungerande landsväg på den tiden. Via havet hade nu en livlina skapats för såväl gods och post som passagerare. Fem år senare utökades "ruten" och kom då att gå mellan Bergen och Hammerfest.

År 1914 gick vissa turer hela vägen till Barents hav och Kirkenes vid ryska gränsen – staden som i stort sett utplånades under kriget. År 1953 seglades alla turer den vägen. Dagens klassiska 2400 km långa resa med Hurtigruten var därmed född. Resan tog då elva dagar. I dag går det cirka två timmar "hurtigare" fast rutten som omfattar 34 hamnar är den samma.

Rederiet förfogar i dag över elva fartyg. Man arrangerar totalt 90 olika resor runt om i världen, många på norskt vatten men en del till platser som Island, Arktis, Grönland och Chile.

Vårt fartyg M/S Polarlys (norrsken på norska) avgår var tolfte dag från den gamla Hansastaden Bergen som har attraktioner som Bryggen och Flöjbanan. Fartyget är 123 meter långt och gick av stapeln 1996. Hon moderniserades 2016 och pryddes då med mahogny och mässingsdetaljer. Hon har 503 sängplatser och plats för 35 bilar.

Vår hytt har en hög säng med gigantiska kuddar och via fönstret en havsutsikt som slår teven med hästlängder. Vill man ha wifi kostar det fem euro per dygn. Hytten är visserligen liten, men den fungerar och vattnet i kranen går att dricka.

Vi tar oss en öl av märket Mack i Brygga Bistro. Mackbryggeriet huserar i Tromsö och är världens nordligaste ölproducent. Vi blir då snabbt av med drygt elva euro. Bistron har också en enklare meny, så här kan man ta sig en räkmacka för tjugo euro eller till exempel en burgare för samma pris. Intill bistron huserar snofsiga och dyra a la carte restaurangen Kysten.

Rundturen ombord går vidare till Explorer Lounge där man kan sjunka ned i sköna stolar som är vända mot de helglasade väggarna. Här halvligger folk och surfar i sina telefoner och paddor. En del sover när Norges spektakulära kust passerar revy utanför, andra tittar på teve som just visar Bröderna Cartwright. Vi kikar in i butiken där fina tröjor och mycket annat saluförs. Koftor från eleganta Oleanafabriken i Bergen kostar runt 300 euro och ett par sockor 40 euro.

Dagarna tillbringas i huvudsak på däck med handkikare och vindtät jacka. Det blir också en del slöande i hytten. Vi läser på webben om att Hurtigruten höll på att gå omkull på 70-talet på grund av flyget som då tagit en stor del av både post- och godstransporterna och resenärerna. Med kniven mot strupen räddades dock rederiet, inte minst tack vare allmänhetens stöd.

Klockan 21.30 är vi inbokade på middag i matsalen Torget. Sittningen inleds med sparris och som huvudrätt anländer röding med äppelsås. Vi rundar av med kaffe och cognac. Det senare ingår inte i helpensionen och de 1 470 euro den ordinarie enkelbiljetten kostar. Ofta erbjuds dock rabatter.

Amanda Bengtsson, vår servitris för kvällen, är glad för att hon nyligen fått fast anställning på fartyget. Hon tycker Hurtigruten bjuder gästerna på en hel del:

– På den norra delen av resan har vi ju midnattssol på sommaren. Det tror jag är rätt unikt för resenärer från övriga världen. Vi har ju också fina naturupplevelserna längs norska kusten. Även vintern har sin tjusning, inte minst i norr där det är mörkt dygnet runt.

Kvällen rundas av med några varv ute på promenaddäck. Vi knockas av naturscenerierna som liksom aldrig kommer till sin rätt på bilder. Ändå knäpper vi bild efter bild efter bild.

Vi sover gott med mörkläggningsgardiner neddragna. Som sagt, midnattssolen lyser dygnet runt i Nordnorge. Klockan fem på morgonen är vi tillbaka på däck och njuter av ytterligare en fin morgon till sjöss.

Vi kikar i katalogen med utflyktsmål från de hamnar vi anlöper. Det rör sig om ett 90-tal arrangemang och de kostar alla extra. En del av dem låter riktigt intressanta. Ta till exempel en rundtur i Ålesunds omtalade jugendkvarter eller en tur till Geiranger längst in i världsarvet Geirangerfjorden och Trollstigen som är en hisklig norsk turistväg med elva hårnålskurvor. I Trondheim kan man bland mycket annat paddla kajak på tre mil långa Nidelven och besöka domkyrkan Nidarosdomen. Den kallades tidigare Cor Norvegia – Norges hjärta.

Bergsformationerna De sju systrarna, på ön Alsten mellan Trondheim och Bodö, är imponerande. Glaciären Svartisen i Örnes, europeiska fastlandets lägst liggande glaciär, verkar spännande och det gör också Saltstraumen, strax söder om Bodö, som har världens starkaste tidvattenström.

Ögruppen Lofoten i Vestfjorden norr om Bodö med centralorten Solvaer har utsetts till världens vackraste ögrupp. Här har akvarellmålaren Lars Lerin hämtat många motiv. Tromsö flaggar för Ishavskatedralen, världsberömda Botaniska trädgården och till exempel valsafari. Honningsvåg är världens nordligaste fiskesamhälle och Norges nordligaste stad.

Frukosten består av såväl en varm som en kall buffé med allt man kan tänka sig. Kaffet är gott, men kopparna är små. Det blir mycket spring. Ut i matsalen, med ett stort leende, kommer Norges förmodligen gladaste kock, Thomas Sem Frisli. Han berättar att all mat ombord har minst en gemensam nämnare:

– I stort sett allt är lokalproducerat och levereras till oss från de hamnar vi anlöper. Vi kallar det "Norway's Costal Kitchen", fast ibland svävar vi ut lite. Om vi har många amerikanare ombord kanske det blir en burgare till lunch.

Också servitrisen Helena Steenari tittar förbi. Hon har finska rötter och har jobbat tjugo år på Silja Line, men bor nu i Göteborg. Hurtigruten och Silja Line är som dag och natt, menar hon.

– Silja står ju för party och festande. Här är det lugnt och skönt och lite mer "cruising". Den stora fördelen med att jobba här är sammanhållningen bland personalen. Vi har också jättebra arbetsledare som verkligen bryr sig.

En av kvällarna blir det skaldjursfest i matsalen. Ett berg av färska räkor från Lyngefjorden ställs fram vid sidan av stora krabbklor, läckra havskräftor i massor och Auroralax, den som japaner är tokiga i.

Plötsligt kommer personalen intågande sjungande en födelsedagssång. De ställer sig runt vårt grannbord där Jan och Birgitta Thorsson från Varberg firar 60 år i kärlek och dessutom Jans 80-årsdag.

De berättar senare att de tycker att resan i sin helhet varit till belåtenhet, men anser att bubbelvattnet till maten är på tok för dyrt.

– Fast annars är vi helnöjda med Hurtigruten, men resan kostar ju också 60 000 svenska kronor. Då har vi i och för sig en extra fin hytt. Vi har själva seglat i alla år och gillar att vara till havs. Så Norska havet och Barents hav passar oss bra.

Kvällen avslutas i baren med en Bloody Mary med sting i. På bordet ligger en uppslaget exemplar av tidningen Verdens Gang och vi läser om en karikatyrtecknare som med sina bilder vill bjuda på något vi andra inte kommit på eller sett – något "runt hörnet" i livet. Stimulerade, slår vi fast, och vänder blicken ut mot de gåtfulla men icke bildmässiga naturundren.

Kirkenes är slutstation på resan om man åker enkel tur, halvtid och man ska med tillbaka till Bergen. Här kan man åka småbåtar till ryska gränsen eller till exempel ge sig ut på kungskrabbfiske. Det senare är en härlig sysselsättning. Lyckas man då få upp en krabba kan man äta krabbrom direkt med näven.