Insändare: Silverskeden ska inte tolkas konkret

Henrik Nordström, jordbrukare från Ekenäs har tagit illa vid sig (HBL 30.1) för att jag påstått att alla finlandssvenskar på sätt och vis är födda med silversked i munnen. Jag förstår hans reaktion och respekterar hans åsikt.

Symbolen ”silversked i munnen” var illa vald och är inte att tolkas konkret. Den avsåg något annat, det som kallas socialt kapital, vars innebörd jag nog benade ut i min inlaga. Utgående från mina egna erfarenheter menade jag att finlandssvenskar, närmast då de som bor i Helsingfors, har ett bättre utgångsläge än majoritetsbefolkningen i kraft av den gemenskap och de nätverk som finlandssvenskheten utgör. Min erfarenhet av skärgårdsbor i Nyland säger mig ändå att de nog också visar prov på att besitta detta kapital. Naturligtvis finns det också en annan verklighet.

Jag hade inte för avsikt att uttala mig om lantbrukets situation i Finland i dag, jag vet att det är ytterst utsatt – en eloge till dem som orkar streta på! Det jag opponerar mig emot är att slarvig och illvillig journalistik tillåter sig att häckla personer som är mycket bättre värda. Mitt debattinlägg var enkelt och simpelt avsett att försvara en person, Rafael Donner, som i mitt tycke utsatts för orättvist förtal av en aningslös och arrogant journalist.

Debatten gick vidare, sina egna meandrande vägar. Bland annat till den eviga frågan om journalistens rätt till att vara kritisk. Det här är en angelägen fråga. Ylva Perera väljer i en helsideskrönika (HBL 28.1) att tala om kulturkritik. Hon pläderar för vass och modig kulturkritik, men mot slapp journalistik. Det här låter riktigt bra, men det kräver också att det ska finnas spärrar för hur mycket ivern att kritisera utmynnar i att låta hätskhet och låga motiv ta överhanden.

Märta Salokoski, Helsingfors