VJ-kulturen växer när Aavistus Festival ordnas för andra gången

VJ-kulturen består av flera olika konstnärliga uttryck. En VJ (från engelskans ”video jockey”) kan vara allt från personen som sköter de visuella elementen på storbildsskärmen under en spelning på Flow, till hipstern som i realtid rattar en videoprojektor till musiken på en nattklubb.

Under de senaste åren har den audiovisuella kulturen blivit allt mer framträdande i Norden, bland annat tack vare nya festivaler som Aavistus Festival i Helsingfors. Det menar i alla fall den svenska visuella konstnären Jonas Johansson, 35, som kommer delta i festivalen som går av stapeln den 6–9 oktober.

Johansson kommer hålla en workshop för 16 deltagare om maskininlärning i videokonst.

– Det blir en introduktion till artificiell intelligens som verktyg för videokonstnärer, säger Johansson som bland annat jobbat med audiovisuell produktion i Montreal.

Tekniken han lär ut är inspirerad av metoden ”exquisite corpse”, som användes av surrealistiska konstnärer i början av 1900-talet. Han jämför metoden med leken, som vissa kallar ”Mormor i garderoben”, där man i tur och ordning ritar huvudet, kroppen, benen och fötterna på ett papper som vikts så att de olika delarna inte är synliga för tecknarna – en visuell version av ”Viskleken”.

– Under workshopen kommer deltagarna få varsitt ord att skapa något kring. När vi sätter samman orden på slutet har de skapat något tillsammans, förklarar Johansson.

Själv kallar han sig inte VJ, men har uppträtt med audiovisuella installationer på bland annat musikfestivalerna Roskilde och Sónar i Reykjavik.

Han ser inte maskininlärning, eller teknik överlag, som ett självändamål för konsten, utan som ett verktyg som konstnärer kan använda för att hämta inspiration.

– Maskininlärningen kan vara en slags musa eller samarbetspartner som man kan bolla idéer med.

Det är andra gången någonsin som Aavistus ordnas i Helsingfors. Första gången festivalen arrangerades var 2020, då deltog omkring 1 500 personer. I år väntar sig arrangörerna närmare dubbelt så många besökare.

Över 40 konstnärer och grupper från 14 länder uppträder under festivalens gång, skriver festivalen i ett pressmeddelande. Under festivalen kan man ta del av audiovisuell konst, och konst skapad med artificiell intelligens och virtuell verklighet, samt paneldiskussioner och workshops.

På festivalens sista dag bjuds det bland annat på biokonserten ”Echoes of Underground – a cinema concert of early Finnish experimental film”, där filmregissören Claes Olsson har sammanställt ett urval av filmklipp från finländska undergroundfilmer från 60- och 70-talet. Visningen ackompanjeras av improviserad livemusik av Esa Kotilainen och Hasse Wallin – som inte fått se filmerna på förhand.

Visst är den audiovisuella konstformen fortfarande underground, konstaterar Johansson, men långt ifrån överallt.

– Det skiljer sig himla mycket från land till land. I både Kanada och Frankrike finns det en lång tradition av animation. Där är animationer och ”motion graphics” stort på både klubbar och inom kulturen. På många ställen finns det skärmar och projektorer, vilket inte är lika vanligt i till exempel Sverige.

Det har samtidigt blivit allt vanligare att kunna skicka in ansökningar för videokonstverk till konstutställningar, berättar Johansson.

– Vi är inte riktigt där ännu, men vi börjar ta oss in i kulturens finrum.

Aavistusfestivalen äger bland annat rum i evenemangslokalen Valkoinen sali och Helsingfors stadsmuseum, och på flera andra ställen i centrum av Helsingfors.