Ledare: Nya idéer behövs för skolsvenskan – ska svenskan alls betygsättas?

Finskspråkiga är oftast positivt inställda till svenskan, men det nuvarande skolsystemet utnyttjar detta för lite, skriver chefredaktör Erja Yläjärvi.

Sannfinländarnas finskhetsprogram väckte debatt. Chefredaktör Erja Ylärjärvi skriver att Svenskfinland gör rätt i att stå emot populismen, men att svenskaundervisningen i skolan kunde ha mycket att vinna på genom nya idéer. 
LedareErja Yläjärvierja.ylajarvi@hbl.fi
01.10.2022 17:08 UPPDATERAD 01.10.2022 20:24
Det blev som väntat kraftiga reaktioner på Sannfinländarnas nya finskhetsprogram när de tidigare den här veckan krävde att den obligatoriska skolsvenskan skulle slopas.
Reaktionerna mot förslaget från svenskspråkigt håll var nödvändiga. Att hävda att skolsvenskan hotar de finskspråkigas självbild är ett så märkligt påstående att det inte kunde få stå oemotsagt. Det handlar helt enkelt om populism, även om Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra påstår annat.
Samtidigt är det uppenbart att skolsvenskan i sin nuvarande form inte leder till speciellt goda kunskaper hos finskspråkiga elever – och kommer inte göra det heller framöver, även om undervisningsbudgeten höjs något. I helt finskspråkiga regioner finns det heller inte någon större motivation bland tonåringar att studera svenska.
Svenskans framtid i Finland ser inte speciellt positiv ut och den obligatoriska skolsvenskan har inte klarat av att ändra på det. Därför borde diskussionen om skolsvenskan också inom Svenskfinland snabbt utvecklas från enbart ett försvar av obligatoriska kurser till hur svenskan överhuvudtaget ska hållas vid liv i vårt land. I den debatten borde de svenskspråkiga själva vara så aktiva som möjligt.
Än så länge lyser de nya idéerna för skolan med sin frånvaro. Att enbart diskutera mera resurser räcker inte som nyskapande idé även om pengar förstås behövs.
För en stor del av de finskspråkiga är svenskan inte någon politiskt viktig fråga, så nya tankar bör helst komma från just Svenskfinland. Den andra viktiga aspekten i språkdebatten som inte heller får glömmas bort är att finskspråkiga inte nödvändigtvis upplever svenskan som ett hotat minoritetsspråk, vilket det i sig är, när även det finska språket håller på att försvagas av Youtube-engelskan.
Samtidigt förhåller sig en stor del av den finskspråkiga publiken positivt till svenskan, även om de inte själva behöver eller kan tala språket. Den här inställningen borde utnyttjas mycket mera, också i skolorna.
När Hufvudstadsbladet tidigare i veckan frågade den finskspråkiga publiken hur de kommer ihåg skolsvenskan fick vi direkt flera tusen svar. Engagemanget var enormt, betydligt större än vad vi hade förväntat oss och nästan enbart positivt.
Många kom ihåg bara enstaka uttryck, ibland oerhört roliga, andra gånger rentav konstiga. Som ”20 kilo torsk är mycket torsk”. Tonfallen i svaren var välvilliga och glada, också bland sådana som inte hade lärt sig någon svenska alls. Det var omöjligt att få intrycket av att någons självbild skulle ha skadats av att de fått lära sig meningar som ”vi tar bussen till Slussen”.
Många läsare beklagade också att de själva inte kunde bättre svenska.
Varför skulle då inte skolsvenskan vara något vars syfte är att vara roligt och något som är lätt att ta till sig? Det skulle i sig inte leda till konkret bättre service för de svenskspråkiga, men det gör inte det nuvarande systemet heller. I annat fall skulle det inte hela tiden vara brist på dem som kan svenska.
Att svenskspråkiga ska få tillgång till tjänster på sitt modersmål är ytterst viktigt. Men det måste lösas på ett hållbart sätt. Att 100 procent av finskspråkiga måste lära sig elementär svenska enbart av den huvudanledningen går inte hem i många regioner där det inte bor några svenskspråkiga alls.
Därför borde obligatoriska språkkurser motiveras på ett helt annat sätt för eleverna. Svenskan är en väsentlig del av vår kultur och att förstå språket, om ens lite, betyder att förstå sitt eget land. För att ungdomar ska bekanta sig med språket borde orsaken i första hand vara för att det är intressant.
Kultur kan i grunden inte vara en plikt, på samma sätt som konst inte kan vara det. Och det gör inget om man inte kan språket perfekt.
Ett skolsystem som betonar formella akademiska kunskaper och betyg gynnar inte nödvändigtvis svenskans ställning i framtiden. Syftet med skolsvenskan borde därför vara mera kulturellt och något som senare kan leda till att de som är riktigt motiverade fortsätter lära sig mera.
Då kommer vi också till frågan om varför den obligatoriska svenskan överhuvudtaget ska betygsättas? Vilken skulle skadan bli, om obligatoriska svenskakurser handlade om att bekanta sig med det svenska språket på vilket sätt som helst, via tecknade serier, reklam, kändisar, mat, ja, vad som helst som intresserar de unga.
Eleverna skulle inte nödvändigtvis lära sig mindre och kurser kunde helt enkelt utvärderas med ett  ”godkänd” eller ”icke-godkänd”. De som siktar på att behärska språket flytande och på att kunna dra nytta av det i arbetslivet skulle kunna välja det senare i gymnasiet.
Oberoende av om just det här är den bästa idén att gå vidare med, vore det i alla fall ytterst välkommet att öppna upp för att tänka i helt nya banor – även om svenskan också i fortsättningen förblir obligatorisk.

ANDRA LÄSER