Drabbande, mångskiktad, helt enkelt bra

Peter Sandström gestaltar det hans romanperson ”Sandström” säger sig ha misslyckats med. Hur livet finns i vardagen, i vardagssysslorna, och i tingen. "Jag älskade min dotter när hon drack choklad. Det var så enkelt. Det var så svårt. Vad mera fanns att berätta?”

Romanpersonen "Sandströms" syn på kvinnorna är frustrerande för recensenten, men författaren Sandströms sätt att skriva får henne att förlåta allt.
Är kärleken ett tamdjur? Tyr den sig till den som ger den föda, visar omsorg? Kan kärleken, trots detta, förvildas?
ANDRA LÄSER