Vad gör staden för att behålla dagispersonalen?

Bristen på personal inom småbarnspedagogiken i Helsingfors med omnejd har behandlats i artiklar, ledare och insändare i HBL under förra veckan. Lösningen på problemet anses vara utbildning, rekrytering och höjda löner. Men utbildningar tar flera år och det är inte bara Helsingfors som rekryterar, löneförhöjningen man talar om var hela 25 euro för barnskötarna, lärarna fick 175 euro. Företrädare för flera grupper har fått uttrycka sin åsikt i frågan, men en grupp har inte fått komma till tals: vi som jobbar inom småbarnspedagogiken. Vi skulle kanske ge en annan syn på varför få söker sig till branschen och varför många söker sig till andra uppgifter.

Man kan till exempel fråga sig om det faktiskt handlar om pengar när det gäller småbarnspedagogiken. Ingen lön i världen täcker upp för det faktum att man inte kan göra ett gott arbete med de givna resurserna. Kraven på verksamheten inom småbarnspedagogiken är höga. Den som tror att personalen bara leker med barn hela dagarna och därmed gnäller för mycket kan läsa Grunderna för planen för småbarnspedagogik, den nationella versionen hittas på Utbildningsstyrelsens nätsida, Helsingfors plan på stadens nätsida. Arbetet inom småbarnspedagogiken är pedagogisk verksamhet som skall planeras, utföras, utvärderas och utvecklas i ett mångprofessionellt team. De som anser att små barn klarar sig utan pedagogisk verksamhet får vända sig till lagstiftarna, de som arbetar på fältet bör och vill följa lagen.

Visst skulle situationen underlättas av behörig fastanställd personal, men det tar som sagt flera år innan vi är där. Under tiden lider barnen, personalen blir utbränd eller flyr fältet och kvaliteten på småbarnspedagogiken är allt annat än vad den borde vara. Vad gör Helsingfors stad för att stöda och behålla den behöriga personalen som redan jobbar inom småbarnspedagogiken?