Nedläggningen av Bemböle skola ingen lätt fråga

I sin insändare (HBL Debatt 3.2) skriver Ulf Johansson om Bemböle skola och dess framtid. Med en del insikt i samtidshistorian när det gäller vårt svenska skolnät i Esbo och beslutsfattandet om det vill jag ge lite flera synvinklar på problematiken.
Först och främst har nämnden Svenska rum så länge jag minns (och mitt minne går tillbaka till cirka 2008 då jag via direktionsarbete kom i kontakt med det politiska fältet) alltid främst jobbat för att den svenska skolan (både grundskola och gymnasium) som helhet ska vara bra, både vad gäller pedagogiskt kunnande och resursering, som geografisk omfattning. Och det är inte alltid lätt att sammanfoga vardera aspekten, varvid det pedagogiska måste vara det viktigaste.
Diskussion och beslutsförslag om det svenska skolnätet har under min ”minnesepok” varit aktuella i olika omgångar, så även nu. Senast det begav sig skrev vi 2017 och efter mycket grundliga diskussioner fattade nämnden då beslutet att bevara nätet intakt. Men redan då fanns det ”moln på himlen” då prognoserna visade på sjunkande elevsiffror. Men efter gediget arbete i statistik och siffror av en av SFP:s dåvarande nämndmedlemmar ansåg nämnden att det fanns alltför stor osäkerhet i prognoserna och då vi dessutom inte då med säkerhet kunde fastställa när de nya skolbyggena i Köklax och Alberga skulle vara klara tyckte nämnden att det var bäst att se hur elevströmmarna utvecklas.
Nu har fem år gått och vi har mer data att gå på. Data som påvisar att elevströmmarna primärt växer där våra andra enheter finns medan elevströmmarna mot Bemböle minskat – och förutspås minska ytterligare. Här inflikar säkert någon att detta kunde åtgärdas med annorlunda elevupptagningsområden, men jag vill påstå att detta inte radikalt skulle ändra på situationen.
Sen har vi det pedagogiska. Och här vill jag först poängtera: vi har en alldeles fantastisk lärarkår i Bemböle skola. Men faktum kvarstår ändå att på grund av sin litenhet är enheten mycket sårbar och särskilt när det gäller situationer där särskilt stöd behöver sättas in för att hjälpa elever. Och det är bra att komma ihåg att detta stöd tar sig mycket olika former – men att det alltid kräver specialkunnande och att det väldigt sällan kan vänta till ”nästa vecka” då läraren med detta kunnande igen är på plats.
Jag är personligen ingen stor vän av ”jätteskolor” – en skola med två serier (det vill säga två parallellklasser på varje årskurs) tycker jag nästan är det optimala. Då kombineras ”alla känner alla” med en större lärarkår med olika specialkunnande, parstöd inom samma årskurs samt de specialutbildningar som, tyvärr, alltmera behövs i dag.
Som byggnad är Bemböle skola naturligtvis kulturhistoriskt väldigt värdefull och som skyddsbetecknad ska den naturligtvis även behandlas med vördnad. Men tiderna förändras och för skolverksamhet är byggnaden inte längre optimal, om än väldigt mysig. Detsamma gäller Kungsgårdsskolan som har mer än 100 år på nacken. Där är det säkert med ett visst vemod som både personal och elever flyttar till den nya Kungsgårdsskolan senare i år. Men de ser också fram mot allt det de nya utrymmena kan bjuda på. SFP vill se till och kommer att jobba för att vardera byggnaden får en framtid som respekterar dess historia. Och att använda ordet ”schavottera” som Johansson i sin insändare ser jag nog därför som en skymf mot dem som aktivt värnar om det svenska i Esbo.
Om nämnden Svenska rum kommer fram till att det bästa för den svenska grundskolan i Esbo är att lägga ner Bemböle skola håller jag nog fullständigt med nämnden – i en beslutsfråga som inte på något sätt är lätt!

Bosse Lönnqvist,

nämndordförande (SFP), Svenska rum 2017–2021

ANDRA LÄSER