Tankesmedja på dekis blir skarp teater i Fabian Siléns Det svarta fåret

I Det svarta fåret återvänder Fabian Silén till den snabbskjutande skoningslösa samtidssatir som vi såg i Paradisdoktrinen, denna gång i samarbete med regissör David Sandqvist. Resultatet är dynamiskt och estetiskt tilltalande.

Personkemin mellan Paul Holländer och Aksinja Lommi gör en av de enskilt starkaste scenerna i föreställningen.
Otto Ekman
29.03.2021 14:01 UPPDATERAD 29.03.2021 15:25
Handlingen kretsar kring tankesmedjan Det svarta fåret, som efter en storhetstid på 90-talet nu förfallit i dysfunktion då dess två grundare Ulf och Edgar kämpar med medelålderskris och den kapitalistiska realismens ideologiska urholkning. Edgar (Paul Holländer) super för att glömma sitt Palmetrauma, Ulf (Paul Olin frammanar en liknande demonisk, nästan skrämmande energi som i den tidigare Mestola-produktionen Marat/Sade, nu i en polotröja som väcker associationer till Steve Jobs) konverterar sin liberalkonservativa identitetskris till en giftig motvilja mot omvärlden och strör omkring sig hatiska förolämpningar som kollapsar i patetiskt gnäll då han förlorar den sista gnuttan av status att stödja sin elitism på.

ANDRA LÄSER