Anna Bäckströms feministiska liv tecknas genom hennes vänskaper

Pia Heikkiläs biografi över Anna Bäckström hade vunnit på att skala bort sidospår, men gör ett viktigt jobb med att dokumentera det ”osynliga arbete” som många kvinnliga aktivister gjort. Nina Nyman uppskattar framför allt hur biografin tecknas genom Annas vänskaper.

I Pia Heikkiläs biografi blir det tydligt att Anna Bäckströms aktiva engagemang berodde både på hennes personlighet och på människorna som hon omgav sig med.
24.01.2023 05:00 UPPDATERAD 24.01.2023 10:35

BIOGRAFI

Pia Heikkilä
Klippan i en krets av kvinnor: Anna Bäckström – en aboenesisk aktivist
Svenska folkskolans vänner 2022
Det är antagligen inte så många som hört om Anna Bäckström (1875–1943) innan Pia Heikkilä skrev biografin Klippan i en krets av kvinnor: Anna Bäckström – en aboenesisk aktivist. Inte jag heller, trots att Anna Bäckström var både kvinnosakskvinna och en av bakgrundskrafterna vid återupprättandet av Åbo Akademi där jag själv studerat kvinnovetenskap.
”Osynligt arbete i kulisserna, ofta utfört av flitiga kvinnohänder, tenderar att sällan få den uppskattning det förtjänar”, skriver Heikkilä om ett av Bäckströms tidiga jobb, arbetet med att organisera Tykö bruks arkiv.
Hela Heikkiläs bok är till stor del just detta – ett synliggörande av det så ofta osynliga arbetet i kulisserna. Även om Anna verkligen inte var osynlig för sin samtid.

Brevens betydelse

Klippan i en krets av kvinnor är en historik över aktivistisk organisering, främst bland borgerliga kvinnor. Stora delar av biografin bygger på brev mellan Anna och hennes vänner och släktingar. På så vis får läsaren ta del av Annas egna tolkningar av sitt liv, samtidigt som det ger stort utrymme till de vänner som fanns på avstånd och mindre till de Bäckström mötte i sin vardag, som systrarna hon bodde så gott som hela sitt liv med.
Att boken byggs upp kring breven visar vad som blir kvar efter den typ av organisering Anna gör. Som metatext kan man se att Anna varit medveten om vilken vikt en del av breven kan ha, hon skickar över brev som anti-förrysknings-aktivister anser värdefulla för framtida historieskrivning till sin faster i Sverige under den tid som det inte kändes säkert att förvara dem i Finland.
Biografin ställer frågan vad som leder en människa till att utveckla sin samtid, och Heikkilä argumenterar genom sin bok för att det delvis är en människas karaktärsdrag och delvis hennes umgänge. Heikkilä upprepar ofta Anna inte kunde hjälpa att göra det ena eller det andra eftersom hon var snabb till handling och brann för en mängd sakfrågor, men genom biografins upplägg visar Heikkilä också hur avgörande Annas umgänge är för hennes livsgärningar.
Anna Bäckström verkar både varit bra på att knyta viktiga kontakter, framför allt med kvinnosakskvinnor i Sverige, och bra på att vara en närvarande vän. Om än ofta på distans via brev.
I Svenska Folkskolans Vänners biografiserie är boken den första vars tema klassas som ”Kvinnor”. Eftersom den lätt kunde placerats under den existerande kategorin ”Folkbildning” gör det mig hoppfull om att det eventuellt är flera biografier på kommande på temat ”Kvinnor”. Och nyfiken på om det också kommer att dyka upp biografier på temat ”Män”.

Queera livs plats i feminismen

Bokens starkaste och mest intressanta innehåll är helt klart de olika vänskapsrelationerna som formar Annas liv. Runt Anna finns en hel del bekanta namn som till exempel Selma Lagerlöf, Alma Söderhjelm och Vera Hjelt. Den sistnämnda är en del av Vänskapsbolaget, bekant från Rita Paqvaléns bok Queera minnen (2021), men som också dyker upp som en röd tråd i Annas liv.
Den starka kopplingen mellan queera liv och kvinnokamp ignoreras fortfarande ofta i beskrivningar av ”första vågens feminism”, kanske därför att de politiska frågorna som i huvudsak behandlades oftast inte gällde sexualiteter eller identiteter.
I Heikkiläs beskrivning av Annas liv kan man se spår av queera liv vilket gör att boken ligger bra i tiden med queera arkivstudier. Förutom Vera Hjelt och Vänskapsbolaget har Anna också kontakt med Fogelstadgruppen.
Vänskapens flytande gräns till det romantiska ger mycket material för att tänka på vänskaper i dag. Heikkilä skriver att uttrycken för vänskap har förändrats, men jag är inte så säker på det. Dramatiskt formulerad svartsjuka, längtan och djup kärlek mellan vänner som (oftast) inte har eller har haft sexuella relationer upplever jag inte att har försvunnit någonstans.
Även om jag kan hålla med om att den litterära kvaliteten antagligen är svagare i chattmeddelanden som uttrycker samma sak som Anna och hennes vänner skrev till varandra.

Tidigt ÅA-skvaller

Brevsnuttarna Heikkilä har valt ut ur Annas och hennes vänners brev är genomgående otroligt fina och välvalda. Via dem blir det tydligt hur lite känslor förändras även om samhället i övrigt förändras.
Ta till exempel när Anna i februari 1910 skriver till vännen Karin Spoof: ”Jag tycker att man träffar så många fina kvinnor och så få fina män”. Det är inte länge sedan jag fick ett identiskt meddelande av en vän (en man). 
Alla brev i boken är välskrivna, informativa och ofta mycket underhållande vilket får mig att önska att någon skulle publicera en brevbok med urval av brev mellan de tidiga kvinnosakskvinnorna.
Mellan raderna innehåller boken också tidigt skvaller från Åbo Akademi. Allt från privatekonomi, äktenskapsproblem och nazistsympatier, men som Alma Söderhjelm skriver till Anna Bäckström – skvallret är av psykologisk karaktär och kan därför ursäktas.
Klippan i en krets av kvinnor är en imponerande detaljrik bok som ändå skulle vunnit mycket läsarvänlighet genom att skala av en del sidospår. Det är en biografi som visar vikten av att vara en av många som arbetar för samma sak, det är inte en biografi över Annas gärningar så mycket som över hennes vänskaper, vilket känns som om det speglar Annas liv mycket väl.

ANDRA LÄSER