Butikerna allt vanligare i Europa – ännu finns ingen i Finland

I Europa finns i dag ungefär tusen sociala supermarketar – de enda i Norden hittills i Sverige och Danmark. Professor Christina Holweg menar att alla i kedjan vinner på konceptet, men butikerna får också kritik.

Olika varje gång. Sortimentet varierar en hel del, eftersom det helt är beroende av det svinn som uppstår hos tillverkare och i stormarknaden som levererar gratis till Matmissionen.
STOCKHOLM Christina Holweg forskar tillsammans med sin kollega Eva Lienbacher i sociala supermarketar vid Institutet för marknadsföring och detaljhandel vid universitet i Wien.
I Österrike har det funnits sociala supermarketar i femton år, i Norden sedan i fjol. I hela Europa finns nu omkring tusen affärer som säljer varor som annars hade slängts bort. I en del länder finns också olika typer av social stödverksamhet i samband med butikerna.
Sociala supermarketar säljer varor till ett väldigt lågt, symboliskt pris till en begränsad grupp människor som lever i fattigdom eller med risk för att hamna i fattigdom.
Affärerna får vanligen varorna gratis, och en del kompletterar sitt sortiment med att köpa in produkter. Inte sällan drivs butikerna av frivilliga.
Holweg talar om att alla vinner på konceptet: stormarknader och grossister som blir av med överskott eller produkter som annars skulle hamna i soptunnan, frivilligorganisationer som vanligen är de som driver verksamheten, miljön och så kunderna.
Hon ser inga egentliga nackdelar med affärerna men medger att det finns en viss risk för stigmatisering. Samtidigt tycker hon att den är liten eftersom kunderna betalar för sina varor och behandlas som just det, kunder.
Viktigt för att sociala supermarketar ska lyckas är enligt Holweg och Lienbacher att varorna håller kvaliteten, även om de är nära bäst före-datum eller har passerat det.

Problemet vidare?

I Danmark är det Folkekirkens nødhjælp, kyrkans nödhjälp, som driver två butiker i Köpenhamn och har en tredje på kommande i Århus.
Deras huvudsakliga syfte är, enligt presschef Per Bjerre, att bekämpa matspill. Något medlemskap finns inte utan affärerna är öppna för alla. Han vill därför egentligen inte kalla dem sociala supermarketar.
– Vi vill att alla ska ta sig an uppgiften att spara på jordens resurser.
Bland kunderna finns enligt honom de som har ont om pengar – varorna säljs till 25–50 procent rabatt – men också de som vill minska matsvinnet och som kanske ser det som trendigt att handla i affärerna.
Butikerna sköts av frivilliga och överskottet går till kyrkans hjälpverksamhet, till exempel i Afrika.
När den första affären i Danmark öppnade ifrågasatte Selina Juul konceptet för nyhetsbyrån Ritzau. Hon leder en dansk rörelse för att bekämpa matsvinn.
Juul talade om att sociala supermarketar kan vara stämplande, men menade också att det finns en risk att svinnet bara flyttas längre ner i kedjan – så att konsumenterna slänger varorna i stället för matbutikerna när de börjar tvivla på om maten ännu är ätbar.
Per Bjerre ser ändå ingen sådan risk. Han menar att kunderna antingen handlar hos dem av ekonomiska orsaker och då verkligen behöver maten, eller är miljömedvetna kunder som är emot att slänga bort livsmedel och därför inte gör det.
I Sverige har Sune Sunesson, professor på socialhögskolan i Lund, sagt att Matmissionen på lång sikt till och med kan göra det svårare för socialt utsatta. Till ETC Stockholm säger han det finns en risk för att socialtjänsten sänker nivån på socialbidraget om möjligheten att handla billigare mat räknas in som ett sätt att bidra till försörjningen.

ANDRA LÄSER