Varför fanns det inga finländska politiker i den långa raden av avslöjade namn?

Under diskussionerna om de senaste avslöjandena kring penningtvätt och skatteparadis, kom det också en lite överraskande fråga: varför fanns det inga finländska politiker i den långa raden av avslöjade namn? Beror eller berodde det på att vi är så utomordentliga? På den frågan kan den uppfinningsrike hitta många lite elaka eller snälla svar. Ett kunde vara att politiker har lärt sig någonting av de senaste årens avslöjanden och klarar av att kringgå öppenhetens fallgropar. Det svaret hänger ihop med en annan återkommande fråga: hur dum får man vara? Hur kan någon tro att det i längden går att kringgå läckagen?

Men det finns också en mycket mera intressant frågeställning.

Under mina år i Europaparlamentet har jag sett en hel del avhopp från det parti den avhoppande ursprungligen blivit invald från. En del avhopp kan ha mycket moraliska och hållbara förklaringar. Politikern ifråga har i den dagliga verksamheten blivit utsatt för obehagliga och motbjudande krav från sin grupps sida.