Tidigare följde han knappt landslaget – nu är Jussi Olkinuora meriterad VM-målvakt

Senast det spelades hemma-VM följde Jussi Olkinuora knappt med Lejonen i och med att landslagsspel inte alls var aktuellt för hans del. I dag är han en folkkär målvaktshjälte med ett VM-guld och VM-silver samt ett OS-guld i prisskåpet.

Jussi Olkinuora, 31, har hunnit spela ishockey i fem olika lag i USA, två i Kanada och Ryssland och i tre FM-ligalag. Nästa säsong spelar han i schweiziska ligalaget EHC Biel-Bienne.
Lejonmålvakten Jussi Olkinuora har under de senaste landslagssäsongerna spelat sig in i finländska ishockeyälskares hjärtan. Den ständigt positiva, ofta finurliga och alltid artiga 31-åringen har under sin relativt korta landslagskarriär tjusat vår ishockeynation både i och utanför rinken.
Han debuterade så sent som våren 2019 i de förberedande landskamperna inför VM och fick sedan överraskande nog spela en VM-match i rollen som tredjemålvakt. I VM-debuten nollade han Storbritannien och två år senare i nästa VM-turnering agerade han förstamålvakt då Finland vann silver i Riga.
I Tammerfors fick han äran att stå mellan stolparna i VM-premiärmatchen mot Norge. Det gick som smort. Olkinuora höll nollan – för tredje gången på nio VM-matcher och hans snitt för baklängesmål per match är 1,11. Karriärens VM-räddningsprocent är ypperliga 95,1.
Att spela för Finland i ett VM – för att inte nämna hemma-VM – var egentligen aldrig någon realistisk dröm för Olkinuora i början av karriären. De med Sverige delade hemmamästerskapen 2012 och 2013 följde Olkinuora knappt med.
– Det var väldigt länge sen. Jag tror jag var i Nordamerika ännu då. På den tiden följde jag inte så noga landslaget för på den tiden var det inte aktuellt för mig. Lite minns jag, men från förra hemmaturneringen kommer jag inte ihåg så mycket, säger Olkinuora.

Trodde du att du skulle stå här i dag efter debuten för tre år sedan?

– Bra fråga. Jag skulle ju vilja svara "ja, förstås", säger Olkinuora och låter förstå att drömmen om spel i hemma-VM kändes väldigt sannolik efter träningsmatchen mot Danmark – där han höll nollan – i april 2019.
Men här står han. Mitt i blickfånget i VM i Tammerfors.
– Man är bara jättelycklig att man fortfarande kan vara med och spela med Lejonen, speciellt nu då det är hemmaturnering. Det är spännande saker. Man vill ju spela så bra som möjligt och fokusera på hockeyn – och njuta också.
Lejonens målvaktstrio är den samma som i OS i Peking: Olkinuora, finalhjälten Harri Säteri och Frans Tuohimaa. Säteri är bekant för Olkinuora också från Riga i fjol.
– Vi har bra målvakter igen. Som förra året också. De är bra killar och vi har en bra målvaktstränare. Vi hjälper varandra och tävlar mot varandra. Alla vill ju spela så mycket som möjligt. Men det är inga problem, säger Olkinuora.

Från Nordamerika till Finland och Ryssland...

Olkinuoras resa till toppen har varit lika exotisk som osannolik. Säsongen 2007-08 spelade han i en amerikansk juniorliga varefter det blev ett par säsonger i HIFK:s A-juniorer. Sedan bar det åter av mot Nordamerika där det först blev tre säsonger med high school- och universitetshockey och sedan tre säsonger till med spel i AHL och ECHL, det vill säga i NHL:s farmarliga och farmarligans farmarliga.
Det är orsaken till att landslagsspel inte kändes så aktuellt åren 2012 och 2013.
Mellan 2016 och 2019 blev det tre FM-ligasäsonger i tre olika klubbar innan genombrottet i VM. Efter VM-guldet värvade Admiral Vladivostok Olkinuora varefter flyttlasset bar till Metallurg Magnitogorsk där han undantagsvis trivdes två säsonger.
Eller nästan två säsonger. Olkinuora lämnade KHL strax efter att Ryssland inledde sin invasion av Ukraina.
– Efter OS så hann jag inte vara där länge. Det som hände var något som ingen kunde tänka sig skulle hända. Det kändes konstigt ur ett sportsligt perspektiv att lägga av när slutspelet skulle börja. Men desto men desto lyckligare blev man av att få fortsätta säsongen här. Det var en väldigt konstigt och speciell säsong, berättar Olkinuora med allvarlig min.

... och vidare till Schweiz

Nu blåser nya vindar för Olkinuora på klubblagsfronten. På VM-premiärveckans måndag meddelade schweiziska EHC Biel-Bienne att de kritat kontrakt med finländaren.
– Jag är glad att det var möjligt att få kontrakt där och självklart är jag lycklig och glad över att få spela i toppliga nästa år, säger Okinuora.
Flytten till Schweiz sker först i slutet av sommaren och nu är fokus skarpt ställt på VM. Blivande lagkamraterna och landslagskollegorna Toni Rajala och Jere Sallinen har gett basinformation om den schweiziska småstaden och ishockeyorganisationen, men utöver det är Olkinuoras nästa hemstad ett mysterium för honom.
– Jag vet att det inte är någon storstad. Har inte hunnit kolla så mycket ännu. Men jag har hört att fansen och hockeysidan är bra där.
Planen för säsongen 2022-23 är solklar.
– Det är väldigt färskt ännu, men självklart vill vi vinna varje match och spela så väl som möjligt. Det är allt jag hunnit tänka än så länge, säger Olkinuora med ett skratt.
ANDRA LÄSER