Insändare: Funktionshinderlagstiftningen fortfarande diskriminerande

Riksdagens social- och hälsovårdsutskott publicerade nyligen ett utkast till betänkande angående den nya funktionshinderservicelagen. Betänkandet innehåller vissa önskvärda förändringar, såsom den slopade åldersbegränsningen.

Grundläggande problem som konsekvent påtalats både av föreningen Jag och flera andra aktörer finns fortfarande kvar i förslaget.

Det är fråga om att rättigheterna för personer med omfattande intellektuella och kommunikativa funktionsnedsättningar fortsättningsvis begränsas jämfört med rättigheterna för andra grupper av personer med funktionsnedsättning. Det här utgör enligt oss IQ-diskriminering!

Förslaget innehåller fortfarande den så kallade resursbegränsningen för personlig assistans. Resursbegränsningen resulterar i att personer med omfattande intellektuell eller kommunikativ funktionsnedsättning i många fall inte kan få personlig assistans.

Anmärkningsvärt är också att FN:s funktionshinderkommittés starka ställningstagande från den 7 april 2022 om personlig assistans i Finland (CRPD/C/26/D/46/2018) fortsättningsvis förbises.

Den alternativa nya serviceformen, särskilt stöd för delaktigheten, är liksom namnet avslöjar en mer begränsad serviceform. Den kan inte anses vara ett adekvat alternativ till personlig assistans för personer med intellektuell funktionsnedsättning eftersom den inte uppfyller kriterierna för FN:s funktionshinderkonvention artikel 19 om rätten att leva självständigt och delta i samhället. Den kan beviljas enbart som stöd för socialt umgänge och fritidsaktiviteter och beviljas enbart för ett litet antal timmar per månad. Även Pauli Rautianen, universitetslektor i socialrätt vid Östra Finlands universitet, har i sitt expertutlåtande (10.11.2022) uppmärksammat grundlagsutskottet om samma sak.

Vi står alltså inför faktum: Personer som inte uppfyller resursförutsättningen kommer tyvärr även under den nya funktionshinderservicelagen att vara anvisade till gruppboenden eller anhöriga. När det gäller möjligheterna att ordna personliga boendelösningar genom serviceformen Stöd för boende, vill vi understryka att denna möjlighet redan existerar inom nuvarande lagstiftning. Trots detta bor målgruppen närmast utan undantag på gruppboenden eller i föräldrahemmet. Frågan om självständigt boende för personer med omfattande intellektuell funktionsnedsättning kan lösas enbart genom tydlig, rättighetsskapande lagstiftning.

Rätten till ett självständigt, fullvärdigt liv och rätten till att bo enligt egna behov och önskemål kan uppnås genom att slopa resursbegränsningen för personlig assistans. Alternativt kan dessa rättigheter tryggas genom att serviceformen ”särskilt stöd för delaktighet” ändras till ”särskilt stöd”, som skulle vara likvärdig med personlig assistans både till innehåll och omfattning.

Då funktionshinderservicelagstiftningen nu reformeras måste det ske i enlighet med bestämmelserna i FN:s funktionshinderkonventionen samt med beaktande av det beslut som kommittén delgivit staten i april 2022. Enligt oss behöver utkastet alltså ännu bearbetas så att dessa grundläggande rättigheter kan tryggas för alla oberoende av typ av funktionsnedsättning.

Stefan Karlsson, ordförande, Föreningen Jag rf