Insändare: Hjorten är skadlig och bör åtgärdas

I HBL (15.6) ifrågasätter veterinärmedicine doktor Jan Räihä hur väl jag är insatt i skärgårds- och naturfrågor. Jag är visserligen ingen utbildad biolog men jag har under alla somrar i mitt liv, sedan jag föddes 1943, tillbringat mitt liv i skärgården och kunnat följa med hur den förändrats.
Under min skoltid var det bland annat plikt att samla in 100 olika växter till ett herbarium, om vilket det sedan hölls ett förhör. Från det jag var sju år satte jag mig i roddbåten varannan morgon för att ro ett par kilometer till ett äldre fiskarepar som höll sig med kor, för att hämta mjölk. En annan fiskarfamilj, som stod oss nära, brukade hålla sina får på bete på en av de holmar vi ägde. Skärgården och dess natur samt ortsbefolkning har alltid stått mitt hjärta nära.
En sak jag inte tog upp i mitt debattinlägg var hur vitsvanshjorten inverkar på skogsbeståndet. Under de senaste 20 åren har den lummighet, som var betecknande för skogen på holmarna, till stor del förändrats till att bestå mestadels av barrskog. Enstaka björkar och alar samt rönnar finns visserligen kvar, men så gott som alla ungträd har blivit uppätna. Efter att Skogsreviret utfört en avverkning på vår nära grannholme hade vi med intresse sett fram emot hur en ny blandskog utvecklas, men tji fick vi. Vartenda litet lövträd som växt upp till litet över tio centimeter blir omedelbart uppätet. Där man förr kunde hitta olika sorters svampar växer i dag enbart strävt gräs och en och annan fingerborgsblomma. Området har alltså inte fått en möjlighet att växa upp till den lummiga mångfald det annars skulle ha fått.
Vitsvanshjorten kan gott få beta i Sjundeåskogarna vilka enligt vad jag sett, visserligen bara från bilfönstret, tycks vara fulla av unga lövträd. Jag är helt ense med Räihä om att det finns alldeles för många fritidsstugor i skärgården, men att påstå att hjorten alltid skulle ha funnits där stämmer inte, vilket jag redan påpekade i mitt första inlägg.
Vitsvanshjorten hämtades första gången till Finland från USA, som gåva av finska utvandrare till sina jagande släktingar här, i slutet av 1930-talet. En andra omgång kom hit med flyg i början av 1950-talet. Alltså är det fråga om en av människan införd invasiv art. Tyvärr är det nog så att vitsvanshjorten är en, för åtminstone skärgården, skadlig art som bör åtgärdas.
Peter Catani, Vanda
ANDRA LÄSER