2-åringen växer till sig

Bild: LEHTIKUVA/Antti Aimo-Koivisto

Det var en principsak för Juha Sipilä att hans regering skulle bli klart mindre än den föregående som hade 17 ministrar. Nu krävs plötsligt tillväxt.

Regeringsbildaren Juha Sipilä talade om en regering med 12 ministrar, men stannade slutligen ändå för 14. Den nedbantningen från tidigare regeringar innebar i alla fall en del märkliga kombinationer av ansvarsområden. Den som väckte mest förundran var kombinationen justitie- och arbetsminister, som gavs till Jari Lindström (Sannf). Också Centerns Kimmo Tiilikainen fick en bred portfölj med ansvar för såväl Jordbruks- som Miljöministeriet.

Trots kritik höll Sipilä fast vid fördelningen och antalet. I somras då regeringen efter sitt första år diskuterade frågan sade statsministern att regeringen inte förstoras och ställde den retoriska frågan: "Varför ändra ett system som är bra och som fungerar?"

Nu är det annat ljud i skällan och Sipilä säger att antalet ministrar absolut inte är någon principsak för hans del. Det går lika bra med 15 som med 14 och om alla tre partier vill dela sina kombinerade ministerposter så går det också. Regeringen kan enligt Sipilä alltså svälla till 17 ministrar. Då är ministrarnas antal exakt samma som i den föregående regeringen – den som enligt Sipilä var för stor.

Han har i veckan också sagt att han redan i september föreslog att dubbelministrarnas börda borde minskas genom att ta in nya ministrar, men att tanken då inte fick understöd. Vad som hände under sensommaren, som fick Sipilä att tänka om vet vi inte.

Men det som nu hänt och som har fått alla regeringspartier att flagga för en förstärkning av regeringen vet vi. Sannfinländarna ska byta ordförande och den avgående, Timo Soini, vill absolut sitta kvar på sitt drömjobb som utrikesminister.

Juha Sipilä anser att regeringens halvtidsgranskning som infaller genast efter kommunalvalet är en lämplig tidpunkt att omfördela ministerportföljerna och ta in nya ministrar. Det låter bra, men då det råkar ske precis samtidigt som Sannfinländarna behöver en plats i regeringen för sin följande ordförande luktar det politiskt spel mer än omtanke om arbetstyngda dubbelministrar.

Tommy Westerlund Ledarskribent