Rapport från en kropp

Jussi Johnsson granskar sina födelsemärken, sin tilltagande skallighet och andra förändringar man lätt drabbas av i fyrtioårsåldern. Han verkar alldeles oförställd. Det är mycket sympatiskt. Efter den första glädjen över igenkännandet blir det ändå en alldeles liten aning tradigt.

På en annan projektion står han och läser rader ur en dikt av Bo Carpelan: ”Det är inte tiden som förändrar oss, det är rummet”. Med videons tänkta tidsperspektiv kan utsagan uppfattas som motsägelsefull och ge den okonstlade kroppsliga genomgången något tolkningsbart, men jag är osäker på vart det leder. Den första mellanrapporten, som visas nu, innehåller årliga redogörelser av Johnsson från och med 2004. Filmsessionerna ska pågå till 2030. Vid det laget lär Jussin viimenen nauha vara något jag mycket gärna vill se.