Trots stressen kring barnomsorgen: Föräldrars sympatier är hos de strejkande

– Tack och kämpa på, säger Peetu Toivonen när en av strejkvakterna utanför Fredriksbergs daghem räcker honom ett informationsblad med rubriken "Rejäl lön för oersättligt arbete" som lärarfacket OAJ har tryckt upp.

Det är tisdag morgon och han är här för att lämna 7-åriga Vilja som går i förskolan som är integrerad med daghemmet. Inbäddad i lådcykeln väntar Robin på att föras vidare till sin barnomsorg, som drivs privat och därför fungerar som vanligt.

Viljas daghem i Helsingforsstadsdelen Vallgård är däremot ett av dem som på svenskspråkigt håll håller öppet, och dit barn från hela dagvårdsområdet kan komma. Tidigare har staden meddelat att det är verksamhet i ungefär en fjärdedel av daghemmen.

Det är först till kvarn som gäller. Barnen tas emot enligt hur många vuxna som arbetar, och Toivonen medger att han är något stressad.

Morgonen har varit lite bökig, så där som den kan vara i en småbarnsfamilj, och cyklarna har startat tidigare än vanligt från hemmet i Fiskehamnen av rädsla för att daghemmet ska vara fullsatt.

– Alternativet hade varit besvärligare. Då hade jag fått ha Vilja som kompis på jobbet.

Men allt går bra. Strax innan åtta är det nästan mer personal – en del fastanställda, andra inhoppare – på plats än barn.

Toivonen säger sig ha lite dåligt samvete för att han fört Vilja till förskolan, eftersom han menar att familjen i nödfall hade kunnat lösa dagen på annat sätt.

– Min första tanke var att borde vi föräldrar ordna så att de som mest behöver föra barnen till daghem kan göra det.

– Men nu är vi här och som det verkar finns det ju plats.

Peetu Toivonen säger sig ha full sympati för de strejkande småbarnspedagogerna.

– Utan vidare, strejken är befogad. Det finns behov av att höja lönerna och också se över andra arrangemang och villkor.

Patricia Berg anländer med Viggo 2 år och förskolebarnet Stella. Även de har försökt vara raskare i gång, för säkerhets skull.

– När man inte alls visste om det blir kö, säger Berg.

Det nybyggda Fredriksbergs daghem är där barnen går också annars. Skulle det inte ha varit öppet, hade Berg försökt ordna omsorgen på annat sätt. Viggo är så pass liten, menar hon.

Även hon har förståelse för personalens krav.

– Man kunde ha gett dem högre lön tidigare, så att de inte behövt strejka, säger Berg.

Efter den undantagstid som pandemin har inneburit har daghemmen och förskolorna kommit i gång med ett mer normalt program, menar Berg och önskar att de skulle ha få fortsätta med det. Hon berömmer personalen.

– De är väldigt plikttrogna.

Den första strejkdagens morgon har grytt i ett vackert vårsolsken, men en isande vind kyler ner strejkvakterna utanför daghemmet – trots att de som lärare inom småbarnspedagogiken minsann är vana vid uteliv i både regn och rusk.

Humöret är gott och alla i gruppen står stolta upp för sin sak. Samtidigt säger de att känslorna är blandade. Bättre hade det varit om de, och så många andra, inte hade hamnat här, utan att en lösning hade kunnat nås – inte bara i denna avtalsrunda utan att villkoren hade förbättrats långt tidigare.

– Jag har jobbat i 28 år och det har hela tiden talats om lönen, säger Pia Riihimäki.

Sara Sjöblom hoppas att strejken ska göra situationen synligare för en större allmänhet. Med en kandidatutbildning tycker hon att månadslönen borde vara åtminstone 3 000 euro i Helsingfors, där levnadskostnaderna också är höga. Hon talar också om den verklighet som råder på daghemmen.

De fem kvinnorna konstaterar att de tycker om sitt arbete, mycket, men är eniga om att lönen och anställningsförhållandena borde vara bättre. Hur det ska gå att locka unga till branschen är en stor oro.

Läs också: Så påverkas tjänsterna under kommunstrejken

Läs också: Strejken stänger skolor och daghem på tisdag – de här alternativen har föräldrarna