En intressant debatt har uppstått efter att De Gröna, SDP och Vänsterförbundet meddelade att de inte kan tänka sig att sitta i samma regering som Sannfinländarna. En del ser det som en låsning och en väg till blockpolitik, andra ser det som konsumentupplysning till väljarna. Även forskare har helt olika infallsvinklar.
Svenska folkpartiet har haft sin alldeles egen debatt och har sitt eget dilemma. En del är kritiska till att partiordförande Anna-Maja Henriksson har nöjt sig med att beteckna det som osannolikt att SFP och Sannfinländarna skulle kunna sitta i samma regering, och inte tagit avstånd lika klart som Marin, Andersson och Ohisalo. Andra SFP:are anser att ett klart avståndstagande skulle innebära att ge Sannfinländarna martyrrollen.
I Finland är det mycket ovanligt att partier på förhand uttalar sig klart och tydligt om vilka andra partier man vill, eller inte vill, dela regeringsansvar med. Särskilt ovanligt är det att ett stort parti som SDP så öppet meddelar att samarbete med ett särskilt parti är uteslutet.
Den finländska traditionen har lett till en stor flexibilitet och koalitionsregeringar med starka mandat i riksdagen. Men det har även inneburit att vi väljare inte har haft någon uppfattning om vilket regeringsalternativ vi stöder med vår röst.
Det är regeringen som har makten och som styr politiken och dess riktning. De partier som sitter i opposition har väldigt begränsade möjligheter att påverka när en majoritetsregering har makten.
Finland skiljer sig från de övriga nordiska länderna i den meningen att finländare har lägre tilltro till sina möjligheter att påverka politiken än övriga nordiska medborgare. Det är inte uteslutet att den låga tilltron har ett samband med att folk upplever att det inte har spelat så stor roll hur de lägger sin röst.
Hos oss är valdeltagandet lågt i jämförelse med de flesta andra nordiska länder, särskilt Sverige. Låt vara att valdeltagandet i riksdagsvalet 2019 faktiskt var högre än på länge.
HBL konstaterade redan tidigare på ledarplats att beskedet från en del partier att man inte kan sitta i samma regering som Sannfinländarna inte innebär en låsning eller en klar blockpolitik. Fortfarande är många olika regeringskoalitioner möjliga, bland dem en blåröd regering med Samlingspartiet och SDP som de två stora partierna.
I den politiska debatten ser man klart olika linjer som kan härledas till hur högt en rent borgerlig regering skattas. Om Samlingspartiet blir det största partiet, som enkäterna tyder på just nu, är det självklart att partiet vill kunna spela med olika möjligheter och på det sättet sätta press på tänkbara regeringspartner. Det ger större rörelsefrihet. Där Sannfinländarna sommaren 2017 för Petteri Orpo kändes som en otänkbar samarbetspartner känns samma parti med samma politik men ny ordförande nu som en möjlighet, som Orpo inte tar avstånd från.
Situationen är en helt annan om Sannfinländarna lyckas bli det största partiet och får starta regeringssonderingarna.
Även på forskarhåll är meningarna delade om konsekvenserna av de rödgröna partiernas öppna linjeval. En del, som Markku Jokisipilä som leder Åbo universitets center för riksdagsforskning, anser att politiken blir mindre flexibel och närmar sig blockpolitik. Jokisipilä ifrågasätter även om det är rätt att som Sanna Marin kalla Sannfinländarna för ett rasistiskt parti, eftersom inget sådant framgår av partiprogrammen.
Universitetslektorn Emilia Palonen vid Helsingfors universitet håller inte med om att Finland drivs mot blockpolitik och ser rasismuttalandet som underbyggt eftersom många sannfinländska riksdagsledamöter har uttalat sig rasistiskt.
Docent Hanna Wass vid Helsingfors universitet befarar att de rödgröna partiernas avståndstagande kan leda till att Sannfinländarnas anhängare låter bli att rösta, medan hennes kollega Theodora Helimäki snarare tror att effekten är den motsatta. Wass hoppas att partierna inte enbart skulle berätta vem de inte vill samarbeta med utan också vem de vill sitta i samma regering med. Det har faktiskt en del av partiledarna i HBL:s partiledarintervjuer gjort.
Det är drygt två månader kvar till valet och mycket kan hända under den tiden. I det här skedet vet vi att tre–fyra partier inte vill eller knappast vill sitta i samma regering som Sannfinländarna. Det är mer än vi brukar veta, men mycket är ändå höljt i dunkel. Ju mer väljarna vet om regeringsalternativen desto bättre kan de utnyttja den makt de har via sin röst och även påverka den framtida regeringens sammansättning. Det är enbart positivt.
