"Vi bygger Finland tillsammans".
Texten är präntad i vitt på finska och svenska vid byggbarackerna utanför Riksdagshuset i Helsingfors. Renovering av Riksdagshuset pågår och ska bli klar i sommar, lagom till hundraårsjubileet. Den har blivit dubbelt så dyr som det ursprungligen var tänkt.
Finlands demokrati har varit betydligt mer dyrköpt.
Den 6 december har det gått exakt hundra år sedan lantdagen förklarade Finland självständigt från det ryska imperiet. Sedan dess har Finland genomgått ett inbördeskrig, två krig mot Sovjetunionen, en bitter fred, återuppbyggnaden efter kriget – och en närmast enastående utveckling från fattigt efterkrigstida land till ett fullfjädrat nordiskt välfärdssamhälle. EU-medlemskapet 1995 blev kronan på verket i Finlands politiska och ekonomiska integration med Västeuropa.
Då var det ingen som anade att Storbritannien drygt tjugo år senare skulle besluta att gå ur EU, att högerpopulismen skulle skörda nya lagrar i det övriga Europa och att Ryssland skulle invadera ett grannland och annektera delar av dess territorium.
Den sortens utveckling är alltid otrevlig för små länder som är beroende av att internationella avtal följs. I all synnerhet om man råkar dela en över tusen kilometer lång gräns med Ryssland.
Sauli Niinistö är intresserad av preventiva åtgärder. Det betyder i klartext försvar, något som vi nästan genast går in på när HBL träffar presidenten på Talludden. Intervjun görs i den så kallade lilla salongen – ett vackert, öppet rum där marsljuset strömmar in genom de stora fönstren.
Finland blev självständigt under en tid när Europa befann sig i en kaotisk situation. Nu när Finland fyller 100 år är situationen också mycket oklar och oförutsägbar. Ser ni några likheter?
– Inte riktigt. För hundra år sedan hade vi första världskriget och ett Europa där nationalkänslorna svallade. Det gjorde de också i Finland. Det handlade om att bli självständig, att bryta sig loss från en främmande förvaltning. I dag har vi inte krig – åtminstone inte världskrig. I stället har vi krig här och där.
Men samtidigt har vi en situation där Ryssland under de senaste åren har agerat väldigt aggressivt. På en presskonferens med Putin i fjol somras sade ni att vad försvarsviljan beträffar är Finland nummer ett i Europa.
– Ja.
– Varför var det viktigt att säga det?
– Det är viktigt och det kommer att bli ännu viktigare. Vi har propaganda som ständigt pågår, hybridkrigsföring, cyberhot och så vidare. Det betyder i praktiken att varje människa är sitt lands försvarare – inte minst mellan öronen. Det är viktigt att medborgarna känner det. Försvar innebär inte bara att ta vapen i hand, det innebär också att man är kritisk, att man tänker efter då man tar in information, att man reagerar på konstigheter. Att ha en sådan attityd i grunden, att det är viktigt att försvara landet – det är ett värde i sig. Då är man mycket mer kapabel att försvara sitt land också mot dessa hot.
Det hjälper ingenting att vara arg på Ryssland. När de öppnade gränserna i slutet av 2015 funderade jag förstås väldigt noggrant på vad de egentligen ville sända för signal, säger Sauli Niinistö.
Klarar Finland av informationskriget?
– Vi har ju till exempel den här Johan Bäckman. Han har varit mycket aktiv. Men han har inga resultat!
Johan Bäckman har under de senaste tio åren förkroppsligat rysk propaganda i Finland. Han låter sig ofta intervjuas i rysk statskontrollerad tv, har grundat en så kallad antifascistisk organisation och attackerar regelbundet Kremlkritiska journalister. Nyligen försökte han köpa en egen radiostation, Love FM, men stoppades av statsrådet, som meddelade att de i så fall drar in stationens sändningstillstånd.
När Bäckman ställde upp i kommunalvalet i Esbo 2012 fick han 43 röster.
Niinistö småler.
– Det ser ut som om finländarna är mycket kritiska.
Vad beror det på?
– Ja ... Kanske man har lärt sig under århundraden att tänka på det viset. Man måste vara lite försiktig.
Mot vad?
– Mot allt. Kanske det har att göra med finländarnas försvarsvilja, att de vill försvara sitt land. Det är inget man har hittat på nyligen, det springer fram ur den finländska erfarenheten från långa tider tillbaka.
Sverige har nyligen återinfört värnplikten. Vad tycker ni om det?
– Jag tycker att det är bra. Efter årtionden av fred har man börjat inse ett och annat, det gäller inte bara Sverige utan många andra länder inom EU. Man hade kanske glömt att alla inte har samma vackra tankegångar om världens ordning som vi har blivit vana vid här i Europa. Många länder tyckte att det inte längre var så nödvändigt att ha den insikten i bakhuvudet: att något kunde hända. Nu har man insett det. Inte är det bra att man är tvungen att agera så här! Men det är bra att det görs. För det måste göras.
Samtidigt finns det en kritik mot alla nedskärningar som har gjorts i polis- och gränsväsendet.
– Vad gränsväsendet beträffar var det helt klart att man kunde minska resurserna vid västgränsen efter att både Sverige och vi blev EU-medlemmar. Fram till hösten 2013 var situationen vid östgränsen tydlig och klar, utan större förändringar. Ryssarna skötte gränsbevakningen som de skulle. Sedan ändrades det.
I slutet av år 2015 och början av år 2016 började Ryssland släppa igenom personer utan Schengenvisum till Finland – något som aldrig hade skett tidigare. De flesta sökte asyl, trots att de i många fall hade bott i Ryssland i flera år. Många var studerande som uppenbart saknade asylskäl.
– Efter det har vi haft diskussioner om gränsväsendets storlek. Inom polisen har vi ökat resurserna igen.
Är det tillräckligt?
– Vi har inte stora ordningsproblem i Finland.
Just nu är det framför allt en annan säkerhetsdiskussion som pågår. Försvarsministeriet vill införa en lagändring som skulle innebära att till exempel yrkesofficerare och andra personer i nyckelpositioner inom försvaret bara kan ha finskt medborgarskap. Huvudorsaken, som inte sägs rent ut, är att det finns ungefär 20 000 personer med både ryskt och finskt medborgarskap i Finland och att antalet personer med ryskt medborgarskap stiger varje år. Samtidigt har Ryssland offentligt meddelat att man ser det som sin plikt att skydda ryska medborgare utomlands.
Själv har Niinistö tagit upp frågan om dubbelt medborgarskap flera gånger. När jag frågar om den byter han från svenska till finska eftersom han i den här frågan vill uttrycka sig så exakt som möjligt.
– Det är helt klart att det finns två olika sätt att se på dubbelt medborgarskap i världen. Vissa länder godkänner dubbelt medborgarskap, andra gör det inte. Om man inte tillåter det själv kan man heller inte ta hänsyn till att andra länder gör det – eftersom dubbelt medborgarskap enligt detta synsätt inte finns. Här måste vi diskutera vilken slags hörsamhetsplikt en person med dubbelt medborgarskap har? Finland betraktar det andra medborgarskapet som jämställt med det finska. Men det kan inte ett land som inte tillåter dubbelt medborgarskap göra. För det landet existerar bara dess eget medborgarskap.
Ryssland tillåter inte dubbelt medborgarskap annat än i särskilda fall, av familjeskäl och motsvarande. Finland har inga sådana begränsningar.
***
Sauli Niinistö lägger ner mycket tid på att sköta Finlands relation till Ryssland. Det är kanske inte så överraskande att han samtidigt har blivit en alltmer övertygad nordist. När jag frågar om relationen till Sverige får presidentens svar plötsligt en emotionell klangbotten.
– Vi har känt varandra i århundraden, i mer än tusen år. Finland som en del av Sverige var mycket mer än bara en del av Sverige, Finland var med och byggde landet. Det svenska rättssystemet blev vårt rättssystem och när Finland blev en del av ryska imperiet svor tsaren på att svensk grundlag fortsättningsvis skulle råda i Finland. Den här historien är intressant också ur den synvinkeln att Sverige ändrade sin grundlag omedelbart efteråt. Vi i Finland höll fast vid den i nästan ytterligare ett århundrade.
Att det finländska rättssamhället vilar på svensk grund är principiellt viktigt för Sauli Niinistö. När tsaren införde förryskningsåtgärder i slutet av 1800-talet och gjorde upprepade inskränkningar i Finlands autonomi var det den svenska grundlagen som finländarna åberopade till sitt försvar.
– Den svenska grundlagen var till hjälp för att försvara Finlands autonomi och hjälpte också att bygga nationalkänslan som vi inledde den här diskussionen med. Och även om vi var en del av det ryska imperiet i över hundra år så stannade den svenskspråkiga minoriteten och deras kultur kvar i Finland. De båda folkgrupperna blandades med varandra. Det är viktigt. Samarbetet med Sverige blir viktigare hela tiden och det vilar på så mycket mer än enbart försvarsfrågor och ekonomi. Vi har en djupare förståelse och gemensamma värderingar med Sverige, säger Niinistö.
Gammal vänskap. President Niinistö träffade svenska statsministern Stefan Löfven i Stockholm förra veckan då han även avtackade svenska frivilliga som hade deltagit i Vinterkriget. Vårt förhållande till Sverige vilar på så mycket mer än enbart försvarsfrågor och ekonomi, säger Niinistö.
Han drar sig till minnes ett besök i Stockholm tillsammans med hustrun Jenni Haukio (som har gett ut flera diktböcker) för några år sedan.
– Vi gick på en konsert där vi träffade Stefan och Ulla Löfven. Stefan frågade Jenni vem som är hennes favoritpoet i Finland. Jenni svarade att det är Eeva Kilpi. Då började både Stefan och Ulla omedelbart citera Kilpi, på svenska. Det gjorde intryck på mig. Jag hade kanske inte tidigare upplevt en sådan förståelse av finsk kultur i Sverige, att man sätter så mycket värde på den.
Niinistö ler lite generat.
– Tyvärr måste jag erkänna att jag inte kunde citera någon svensk poet tillbaka.
***
Niinistö tillhör med andra ord de finländska beslutsfattare som anser att det svenska inslaget i Finland är viktigt av både historiska och existentiella skäl. Sannfinländarna, en av de tongivande krafterna i regeringen, är av motsatt åsikt. Nyligen beslöt regeringen att Finland ska experimentera i ett antal frivilliga skolor med att ersätta den obligatoriska svenskundervisningen med andra språk – förslagsvis ryskan i skolor i östra Finland.
Det nordiska samarbetet blir ännu viktigare i framtiden. Om vi ska vara helt och fullt med i det – då är det bra att man talar svenska i Finland.
– Låt oss hellre tala mer i allmänhet om svenskans betydelse, säger Niinistö när jag frågar om experimentet. När jag som finländare rör mig i världen får jag nästan alltid frågor om den nordiska modellen. Vi vet ju mycket väl att de nordiska länderna är en unik samling länder, en mycket respekterad sådan i världen. Nu har vi stora globala förändringar på gång. Samtidigt blir EU ifrågasatt. Allt det här gör att det nordiska sambandet i framtiden blir ännu viktigare. Om vi ska vara helt och fullt med i det – då är det bra att man talar svenska i Finland.
Själv talar Niinistö svenska under större delen av intervjun. När han vill uttrycka något särskilt exakt växlar han till finska, därefter tillbaka till svenska.
***
Valet av Trump och populismens framfart i Europa har Niinistö följt noga.
Hur påverkar valet av Trump Finland?
– Trump talade med stora och högljudda bokstäver under kampanjen. I praktiken har det inte gått så bra att genomföra allt han lovade. Han är inte den enda politikern som formulerar sig på det här sättet i valkampanjen och därefter har fått problem.
– Vad kommer till näst? Hur tänker han i handelsfrågor? Det får vi veta snart. Jag har inte hört honom säga något negativt om frihandelsavtalet med EU, till exempel.
Vad händer om Marine Le Pen blir vald till Frankrikes president?
– Jag tycker inte om att spekulera så mycket om det onda.
Men vad är det som gör att populisterna är så framgångsrika just nu, just i den här tiden?
– Det beror på landet. I Nederländerna är det flera olika väljargrupper som stöder Geert Wilders, inte bara extremister på högerkanten utan också väljare som är missnöjda med det system de har haft år efter år. Det är samma orsak som ligger bakom Sannfinländarnas framgångar. Folk var trötta på det gamla systemet med tre stora partier där två alltid sitter i regeringen. Om det här är den största orsaken även till Wilders framgångar är det inte så oroande som vi har trott.
När populister tar makten i stora mäktiga länder är det avgörande att EU överlever, säger Niinistö.
– Vi måste hålla ihop EU. Det är viktigt för Finland och för alla europeiska länder – men särskilt för de små.
***
Niinistö är samtidigt noga med att Finland ska behålla sitt eget spelrum. Efter annekteringen av Krimhalvön valde många EU-ledare – med Sverige i spetsen – att frysa kontakterna på hög nivå med den ryska regeringen. Niinistö gjorde tvärtom och har träffat Putin regelbundet.
Att den svenska utrikesministern Margot Wallström nyligen besökte sin ryska kollega Sergej Lavrov i Moskva kunde alltså betraktas som en liten triumf för Niinistö. Den vill han i så fall inte kännas vid.
– Kanske vår kontakt med Ryssland har varit lite annorlunda än Sveriges. Vi gör det öppet. Men vi har vetat hela tiden att det pågår en massa kontakter mellan europeiska länder och Ryssland. Även USA har den sortens kontakter. Men man gör det inte offentligt. Vi har ingen orsak att försöka hyssja ner våra samtal med Ryssland. På förra Natomötet i Warszawa lyfte man också fram dialogen med Ryssland.
Jag vet något om hur ryssarna tänker när det gäller globala frågor. Mer än sådant som man kan läsa och få information om på annat håll.
Vad har ni enligt er egen uppfattning uppnått tack vare de här kontakterna?
– Jag vet något om hur ryssarna tänker när det gäller globala frågor. Mer än sådant som man kan läsa och få information om på annat håll. Och vi har förstås vår gemensamma gräns. Vi måste ofta diskutera med Ryssland om saker som inte direkt har med politik att göra.
Samtidigt är det ett faktum att Kreml är skickligt på att göra politik av sakfrågor – när det passar dem. Ett exempel är när Ryssland plötsligt och utan förvarning öppnade gränserna mot Finland i slutet av 2015. Några månader senare träffade Niinistö Medvedev i München och gjorde mycket tydligt och klart att Finland inte uppskattade den nya linjen.
Medvedev vägrade erkänna något fel. Men problemen upphörde.
Har ni någon gång blivit arg på Putin?
– Det hjälper ingenting att vara arg. Men man måste förstås analysera mycket noggrant vad som kan ligga bakom – det är något som jag har tänkt mycket på. I Norge hade de samma problem och en norsk rapport påstod att fenomenet uppstod av en slump. Det tror jag inte. Det var Rysslands sätt att sända en signal. Ryssarna konstaterade ju offentligt efteråt att de sköter sin gränsbevakning, samtidigt som EU betalar miljarder till Turkiet för att göra samma sak.
Det skedda är talande för Finlands historia med Ryssland. Man måste alltid vara beredd på att avtal kan brytas. Hur upplever ni den omständigheten?
– Inte behöver vi hela tiden gå på tå. Vi diskuterar, vi har dialog. Där finns det inga problem. Men å andra sidan så bygger vi ett starkt försvar i Finland. Det är viktigt att alla vet det, också utanför Finland. Det är till hjälp i dialogen med Ryssland.
Uppfattar ryssarna det här?
– De känner ju Finland.
Fotnot: Intervjun publiceras i Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet
Sauli Niinistö
Ålder: 68
Bakgrund: Jurist. Medlem av riksdagen 1987–2003 och 2007–2011. Ordförande för Samlingspartiet 1994–2001. Justitieminister 1995–1996. Finansminister 1996–2003. Riksdagens talman 2007–2011. Valdes till president för en sexårsperiod 2012.
Som finansminister var Niinistö en av Finlands populäraste politiker. Hans brutalt ärliga stil gick hem hos väljarna och år 2007 fick han det största antalet röster någonsin i ett riksdagsval, 60 563.
Niinistö blev änkling år 1995 då hans hustru omkom i en bilolycka. Han har två vuxna söner, Matias och Nuutti. År 2009 gifte han om sig med Jenni Haukio, som är poet och har gett ut flera diktböcker. Till familjen hör även bostonterriern Lennu.
År 2004 överlevde han och sonen Matias tsunamin i Khao Lak genom att klamra sig fast vid en telefonstolpe.
Niinistö har skrivit flera böcker, bland annat "Viiden vuoden yksinäisyys" (Fem år av ensamhet) om tiden som änkling.
