Allt som är underbart är ingen vanlig monolog – publiken spelar birollerna

Skådespelaren Bror Österlund hanterar den ovanliga dramaturgin i Duncan Macmillans monolog skickligt, skriver recensenten.

Musiken utgör ett viktigt ledmotiv i monologen Allt som är underbart.
Monologen är en dramatisk genre som inte kan anförtros vilken skådespelare som helst. Den kräver erfarenhet, lyhördhet och improvisationsförmåga, men framför allt förmåga till hundraprocentig närvaro. Allt det här har Bror ”Boysi” Österlund, vilket gör att man tryggt sätter sig ner och låter sig engageras och underhållas av honom i en timme och en kvart. För det krävs också full koncentration av åskådaren, på ett helt annat sätt än under en reguljär föreställning.
ANDRA LÄSER