Sista januari är en avgörande gräns. Då tar otaliga kollektivavtal inom handel och transport slut.
Det innebär risk för strejker om inte några avtal nås före det - i praktiken inom exportindustrin, som alla blickar vänds mot.
Strejkerna kan bli breda och koordinerade. Så signalerar Industrifacket, service- och handelsfacket PAM och transportfacket AKT.
De har under FFC:s paraply kommit överens om att koordinera både förhandlingar och eventuella påtryckningsåtgärder.
Industrifacket sade före julen upp sitt optionsår, och förhandlar alltså från början, vilket har fått andra att följa efter.
Löneförhandlingarna har redan länge betecknats av helt nya omständigheter. Bland löntagarna har frustrationen väckts av att det först uppstått ett lönetak under flera års tid - sedan av att kommunbranscherna slutit ett avtal som garanterar mer än andra under flera års tid.
I december gick FFC ut i offentligheten med lönekraven, vilket är banbrytande. De brukar inte offentliggöras. Kravet är lönehöjningar i klass med dem i Tyskland, det vill säga kring 5 procent i år.
Industrifackets Riku Aalto räknar upp orsaker till varför han ser att rundan är svår. Inflationen är klar etta, men han pekar också på att arbetsgivarsidan koordinerat sina led redan länge, och att man därför vill svar på det.
- Arbetsgivarna har koordinerat sig mycket starkt bakom industriarbetsgivarna, säger Aalto och tillägger att det ser ut som en ny slags centraliserad uppgörelse, trots att arbetsgivarna frånsagt sig sådana.
- Deras tanke är tydligen att arbetsgivarna ska avgöra alla industribranschers avtal färdigt, och så behövs inget annat än kopieringsmaskiner.
- Industrifacket är därför berett att koordinera både avtalsfrågor och eventuella åtgärder, säger Aalto med en nick mot service- och handelsfacket PAM och transportfacket AKT.
Industrifackets ordförande Riku Aalto.
Industrifacket säger ändå att man i första hand förhandlar, och förhandlingarna fortsätter på tisdag.
Koordinerade åtgärder skulle, med transportfacket medräknat, lamslå landets export och import. Också handeln hör till de stora branscherna. Hotell- och restaurangbranschens avtal tar slut i slutet av februari.
- Vi vill inte lämpa det på Industrifackets axlar att förhandla en lönenivå åt oss, utan vi vill stå med dem, säger PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen.
- I servicebranscherna syns just nu att många vill byta jobb av ekonomiska skäl. Vår dragningskraft och förmåga att behålla arbetstagare är i fara, och servicebranscherna behövs. Jag har inte tidigare sett en så här stark vilja att försvara lönehöjningar, och pressen på facket är också stort.
Annika Rönni-Sällinen, ordförande för servicefacket PAM, säger att allt fler medlemmar ser sig om efter jobb någon annanstans av ekonomiska skäl.
AKT:s ordförande Ismo Kokko beskriver också transportbranschens löntagare som en grupp som lider av inflationen.
- När nu arbetsgivaren så kraftigt stöder sig på teknologiindustrin så är det dags att vi också tätar våra led, säger Kokko.
Riku Aalto säger att lönekravet är ställt så att det inte ska hota att sätta igång en kraftigare inflationsspiral. Han säger att en löneökning inte hotar konkurrenskraften så länge den inte är högre än i Tyskland, och att den av samma anledning inte skulle ha en effekt på inflationen, då Finlands inflation hittills legat under snittet i euroområdet.
- Den bakomliggande orsaken till lönekravet är människor oro över sin utkomst, och en annan orsak är att lejonparten av industrin gör bra resultat. Under finanskrisen 2009 stannade beställningarna upp totalt - nu är det inte något sådant läge.
