För att vara döende är ungdomslitteraturen sällsamt levande just nu

Samtidsrealistiska ungdomsböcker dödförklaras med jämna mellanrum, nu senast i Dagens Nyheter. Men hur illa är det egentligen? Maria Lassén-Seger ser ändå ingen anledning till oro i ljuset av förra veckans Almapristagare Laurie Halse Andersons brutala, men hoppfulla verk.

Almapristagaren Laurie Halse Andersons böcker är bannlysta på vissa bibliotek i hennes hemland USA, eftersom de går in i smärtpunkter som inte passar med ängsliga och tillrättalagda idéer om ungas läsande.
19.03.2023 05:01
I Dagens Nyheter (4.3) oroar sig Lydia Wistisen för ungdomsbokens död, då författare, förlag och läsare sviker. Bara några dagar senare tilldelas amerikanska Laurie Halse Anderson Almapriset för sin ungdomslitterära realism.
Samtidsrealistiska ungdomsböcker dödförklaras med jämna mellanrum. Så hur illa är det egentligen? Litteraturkategorin får ofta på käften för sitt fokus på svärta, smärta och tonårsrelaterade ”problem”. Särskilt 1970-talets ungdomsbok används slentrianmässigt som avskräckande exempel på deppig läsning.
Vid en första anblick finns risk för att reducera också Andersons böcker till deras brännande identitets- och samhällsfrågor. Bannlysta i vissa skolor och bibliotek i hemlandet är de böcker som varken anpassats till en trångsynt syn på ungdomars läsning eller en ängslig bokmarknad.

ANDRA LÄSER