Impuls: I storstäderna kostar precis allt pengar

Folk brukar fråga varför vi bor i Karis. Speciellt Karisbor är intresserade av varför nån flyttar hit från Helsingfors. Det enkla svaret är att vi har råd att bo här, men inte i Helsingfors. Jag har drömt om ett hus med trädgård sedan jag som liten flicka växte upp bakom Domkyrkan. Och att ha råd med ett hus och samtidigt vara fri konstnär går inte ihop, om man vill bo i Helsingfors, eller Esbo, eller Vanda, eller Kyrkslätt. Men i Karis går det. Här har husen rimliga priser.

Det är först på sista tiden som jag insett att det inte bara är huspriset som gör att vi har råd att bo här. Det är också möjligheten att konsumera. Eller bristen därpå.

Det slog mig då jag besökte London på arbetsresa i januari. Jag bodde på ett centralt beläget hotell i Covent Garden, omgiven av blinkande neonskyltar och tusen och åter tusen butiker. Alla med varor framlagda så läckert att jag till och med blev frestad av herrekiperingarna. Så snygga kostymer! Eleganta skjortor! För att inte tala om bokhandlarna, pappershandlarna, klänningsaffärerna... Och restaurangerna! Var och en mer frestande än den förra. Kaféerna, barerna, till och med snabbmatsställena lockade mig. I Covent Garden finns det dessutom mängder av teatrar med spännande uppsättningar, ni vet de där man läst om och hört om men aldrig haft en chans att se. Stand up-föreställningar med världsberömda komiker, maffiga musikaler, djupa pjäser med skådisar kända från filmer.

Och allt, allt kostade pengar.

Lite detsamma har jag naturligtvis känt av då jag besökt Helsingfors efter att ha flyttat till Karis, men i mindre skala. Jag skulle äta ute jämt, om jag bodde i Helsingfors. Och beställa take away. Och köpa betydligt fler prylar, som sedan skulle fylla mitt hem och förorsaka rådd och ångest.

Så det är inte bara tack vare huspriserna, utan också för att utbudet är så oerhört mycket mindre, som vi har råd att bo i Karis. Det enklaste sättet att minska på sin konsumtion är att inte röra sig på ställen där man kan köpa saker, så enkelt är det. Visst finns här klädaffärer, trevliga kaféer och bra restauranger också. Men de är så mycket färre att frestelsen blir oändligt mycket mindre. I Karis köper jag i allmänhet bara sådant jag verkligen behöver.

Sen är ju saker billigare här också. Läste just att en latte kostar över 5 euro på Café Engel, ett av mina favoritkaféer i Helsingfors. Jag minns när jag flyttade till Karis och gick på kafé och fick en latte och en bit rulltårta för lite på 2 euro och var säker på att de glömt att ta betalt för tårtbiten. Det är i och för sig tio år sedan, men ändå.

I småstäderna och på landsbygden har man råd att leva. Och då menar jag leva, inte konsumera. Man har råd att inte arbeta ihjäl sig, utan i stället vara ute i naturen, umgås med sin familj, göra det man verkligen tycker om.

Det gäller bara att hålla sig borta från nätbutikerna.