Rotlös men inte röstlös

Ni är okej, men ni är inte min mamma. Kan det bli mer drabbande än så? Mia Österlund läser en barnbok om ensamkommande flyktingbarn.

Genom att Frank Furu och Linda Bondestam känsligt gestaltar ett ensamkommande barns inre slitningar tecknas samtidigt en bild av ett tolerant, humant och välkomnande Finland.

”Ni är inte min mamma”, den repliken repeteras och återkommer som omkväde i bilderboken med samma namn. Skickligt navigerar textförfattaren Frank Furu konstellationen vi/ni som oundvikligen uppstår då ett ensamkommande flyktingbarn ska anpassas till det finländska samhället. En påtaglig trend i bilderboksutgivningen är laborerandet med tilltal. Märkbart fler bilderböcker berättas i det som tidigare ansågs knepiga jag-perspektivet. Också här hörs en jag-berättare och hon säger ifrån. Hennes smärtpunkt är påtaglig. Ni är okej, men ni är inte min mamma. Kan det bli mer drabbande än så?

ANDRA LÄSER