Ekonomiska sanktioner är ett tveeggat svärd

Väst har försökt motarbeta Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina genom vapenleveranser och leveranser av förnödenheter, underrättelseinformation samt olika slag av militär och icke-militär expertis till Ukraina samt genom att införa omfattande ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Förenta Staternas sanktioner omfattar kollektiva, internationella och direkta sanktioner. EU har infört sanktionspaket i samråd med USA. I sanktionerna ingår strategiska sektorer såsom energi, specifika industrier samt restriktioner mot Rysslands finanssektor. Sanktioner har även införts mot vissa individer.
Sanktionsnivån är inte lika hög som under kalla kriget då väst via Cocom-embargot hade ett omfattande globalt sanktionsprogram mot Sovjetunionen. Ryssland kan antagligen i dag på medellång sikt anpassa sig till den nya situationen såsom Sovjetunionen gjorde under Cocom-embargot. Ryssland har även, enligt min mening, inlett ett ”proxy warfare” bland annat i Afrika. Målsättningen är att binda USA:s och EU :s resurser där. Kina har även aktiverat sin verksamhet i många länder i Mellanöstern och Afrika. Ukrainakonflikten håller på att globaliseras.
Ekonomiska sanktioner inverkar på den internationella varu- och råmaterialhandeln och länder på olika sätt. För det första omstruktureras företagens värdekedjor. Man måste söka nya leverantörer som har samma eller en liknande produkt eller komponent, varan borde vara prismässigt och tekniskt konkurrenskraftig. Detta gäller både landet varifrån produkten eller råmaterial anskaffats samt själva transporten. Man borde vara säker på att det nya leveranslandet inte hotas av eventuella framtida ekonomiska sanktioner eller andra politiska restriktioner.
För företagen kan detta innebära en omstrukturering av produktionen, kanske också marknadsföringen och inte minst finansieringen. För det andra innebär globala sanktioner konkurrensfördelar för vissa tillverkare på bekostnad av andra. Ekonomiska sanktioner skapar nämligen nya marknader och möjligheter till ökad effektivitet för aktiva företag genom nyinvesteringar. Andra fördelar som vissa företag skaffade sig under Ccocom-embargot var att man ändrade på sin nationella lagstiftning när det gäller ekonomiska sanktioner, medan man upprätthöll sanktionerna för sina partnerländer.
De ekonomiska sanktionerna mot Sovjetunionen var i kraft cirka 45 år. De blev i praktiken bestående. Cocom-sanktionernas styrka och effekt varierade beroende på den politiska ledningen närmast i USA, men också i Ryssland. Sanktionslistorna förnyades och förändrades allt efter som den tekniska utvecklingen gick vidare. Möjligheterna att kringgå dem utvecklades och institutionaliserades. Ryssland grundade företag i många länder vilka verkade som "mellanhänder" i att kringgå sanktionerna. Med tiden blev dessa ekonomiska sanktioner en del av den internationella globala handeln.
Jag kan tänka mig att de sanktioner vilka nu införs kommer också att bli allt mer internationaliserade och strukturerade. Vi kommer att se uppkomsten av nya ekonomiska allianser och ett mycket aktivare Kina och kanske också Indien som ser många ekonomiska möjligheter i den nya situationen.
För det tredje påverkar ekonomiska sanktioner hårdare och i betydande grad länder och företag vilka är beroende av den ryska marknaden eller import från Ryssland. Inom de nuvarande sanktionsregimerna finns det inte, vad jag förstått, klara riktlinjer beträffande "burden sharing". Detta innebär att vissa länder får stå för större ekonomiska och sociala kostnader än andra då ekonomiska sanktioner införs mot Ryssland. Detta försvagar givetvis dess konkurrenskraft och därmed sänker dess levnadsstandard.
Jag känner inte till om man på EU-nivå eller i vårt land gjort klara effektanalyser av de ekonomiska sanktionernas inverkan på vårt land och när det gäller olika ekonomiska sektorer. Detta skulle vara synnerligen viktigt både makroekonomiskt som för oss finländare. På basen av dessa analyser borde EU kompensera Finland för de samhälleliga och ekonomiska effekterna de globala ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och Belarus innebär för oss.

Jan-Peter Paul,

docent (specialområde internationella ekonomiska sanktioner), Helsingfors universitet och Hanken

ANDRA LÄSER