Krig och klimat kräver handlingskraft nu

Rysslands angrepp på Ukraina utgör ett flagrant brott mot internationell rätt. Relationer mellan stater måste vila på FN-stadgans grund som förbjuder angrepp på andra länder. Samtidigt måste vi också se att internationell rätt under flera decennier har undergrävts av USA:s och västvärldens bombningar av Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien, vilket dock under inga omständigheter rättfärdigar Rysslands angrepp på Ukraina som vi skarpt fördömer.
Vi fördömer även att USA har dragit sig ur tre avgörande fredsöverenskommelser; ABM-avtalet med Ryssland om begränsning av antiballistiska missilsystem, INF-avtalet med Ryssland om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar – vilket specifikt gällde Europa – samt Open Skies-avtalet som tillåter fredlig flygspaning över de undertecknande ländernas territorium och är undertecknat av 33 länder. Ryssland lämnade avtalet efter att USA hade dragit sig ur. Kriget är ett faktum – men det betyder inte att det är för sent att göra något. Europa måste nu enas kring kravet på att parterna skall återvända till förhandlingsbordet.
Under de åtta år som konflikten har pågått har olika prominenta grupper bestående av tidigare utrikes- och statsministrar, tidigare Natogeneralsekreterare, högt uppsatta militärer samt vetenskapsmän, Nobelpristagare, näringslivsledare, fredsforskare med flera publicerat olika appeller och uttalanden och efterlyst en grundlig diskussion beträffande Europas säkerhetspolitik. Grupperna har kommit med genomförbara förslag till lösningar. Frivilligorganisationer har varnat för den ökade militariseringen och efterlyst debatt. Detta har dock inte uppmärksammats av politiker och medier. Nu behövs uppriktiga försök att få till stånd vapenstillestånd och genomföra Minsk II-avtalet.
Alla ännu eventuellt befintliga kommunikationskanaler mellan Ryssland och Nato måste aktiveras för att få till stånd en fredlig lösning som erkänner både västerländska och ryska säkerhetsproblem. Natos fortsatta expansion österut måste stoppas och Ukraina måste få garantier för sin säkerhet som en neutral stat mellan öst och väst. ”Heta telefonlinjer” bör upprättas, särskilt inom atomvapenområdet; ingen stationering av kort- och medeldistansmissiler i Europa. Förhandlingarna bör inrikta sig på ett ömsesidigt avstående från rätten till förstaslag med atomvapen.
Principen om nedrustning måste åter komma upp på den säkerhetspolitiska agendan, särskilt nedrustning av atomvapen globalt. En atomvapenfri zon i Europa bör vara ett av målen. OSSE-förhandlingar måste omedelbart inledas med målet att uppnå en europeisk säkerhetsstruktur som tillgodoser hela Europas intressen. En omdefiniering av Nato-Ryssland-relationen i andan av de tidigare ömsesidiga säkerhetsavtalen är nödvändig.
För att hitta konstruktiva lösningar måste orsakerna till nuläget öppet och ärligt utvärderas sett ur alla parters synvinklar. Behovet av en ny OSCE-toppkonferens 2025, i enlighet med president Sauli Niinistös förslag, är nu större än någonsin. Finland bör göra sitt yttersta för att befästa sin roll som förmedlare och för att stärka civilsamhällets röst och stå upp för fred och mänskliga rättigheter.
De mänskliga rättigheterna hotas allvarligt av krig men även av den allt accelererande klimatförändringen. FN:s klimatpanels nyaste rapport visar att klimatuppvärmningen som människan har orsakat leder till extrema och utbredda störningar i naturen och påverkar livet för miljarder människor världen över, och att det är de människor och ekosystem som redan är mest utsatta som drabbas värst.
I sitt tal beträffande rapporten konstaterade FN:s generalsekreterare António Guterres bland annat: ”Dagens IPCC-rapport är en atlas över mänskligt lidande och en fördömande anklagelse om misslyckat klimatledarskap ... Nästan hälften av mänskligheten lever i farozonen – nu ... Många ekosystem befinner sig vid en punkt utan återvändo – nu.”
Kampen för klimaträttvisa och kampen för fred och mänskliga rättigheter hänger samman och gäller mänsklighetens överlevnad. Vi kräver handlingskraft – nu!

Ulla Klötzer,

Kvinnor mot atomkraft,

Lea Launokari,

Kvinnor för fred,

Marika Lohi,

Amanadamaji rf,

Elisabeth Nordgren,

Svenska fredsvänner i Helsingfors,

Antti Seppänen,

Konstnärer för fred, Pand

ANDRA LÄSER