Solsken, picknick och isbana i prima skick lockar motionärer till Gallträsk – men på andra ställen är isarna tunnare än vanligt

Nu går det att åka skridsko igen! Både den plogade banan runt Gallträsk i Grankulla och olika havsvikar i Helsingfors lockade ut skridskoåkarna under veckoslutet. Efter en regnig januari med slask bjuder februari nu på väder och isar som gör det möjligt att åka skridsko. Men se upp – isarna är överlag tunnare än normala vintrar.

Merja Vikgren (till vänster) hann åka några varv runt den 1,3 kilometer långa och tio meter breda isbanan på Gallträsk under lunchpausen.
Petra Miettinenpetra.miettinen@hbl.fi
08.02.2023 05:01 UPPDATERAD 08.02.2023 14:13
Vintern har återvänt till Gallträsk i Grankulla. Skridskobanan som måste stängas i januari, när plusgrader och ihållande regn fick vattnet att flöda på isen, kunde öppnas igen i början av februari. Tack vare kallare och torrare väder kunde de frivilliga ismästarna i föreningen Kole hyvla den 1,3 kilometer långa skridskobanan igen.
Responsen uteblev inte, under veckoslutet myllrade det av ivriga skridskoåkare på Gallträsk.
– Vi måste ha slagit alla tiders rekord på lördagen! Jag slutade räkna skridskoåkare när jag kom upp till 250 personer samtidigt på isen. Det betyder att det under dagens lopp har varit åtminstone 1 500 åkare på Gallträsk. Det kändes ändå inte trångt, men det beror på att vi nu har kört upp en bredare bana än tidigare vintrar, just för att undvika trängsel, säger Seppo Ronkainen, som är en av de aktiva ismästarna inom Kole.
Grankullabon Henrik Fagerholm är aktiv inom Kole, föreningen som håller isbanan på Gallträsk i skick. Han gillar också själv skridskoåkning, men till vardags tar han sig oftast fram med en sparkstötting på isen.
På måndagen är föret fortfarande fantastiskt, solen skiner från ljusblå himmel, det är några minusgrader och under natten har ett tunt lager nysnö pudrat världen vit. Grankullabon Merja Vikgren passar på att åka några varv med sina långfärdsskridskor under lunchpausen.
– Det blev en 0-kaloriers lunch för mig, i stället hann jag åka sju varv runt Gallträsk. Det var härligt! Och isen är i perfekt skick nu, ännu bättre än under veckoslutet, säger Merja Vikgren då hon avslutar sitt lunchpass och tar av sig skridskorören.
Det blev en 0-kaloriers lunch för mig, i stället hann jag åka sju varv runt Gallträsk. Det var härligt!
Merja Vikgren

30 centimeter is

Merja Vikgren är utrustad enligt konstens alla regler, med knäskydd, hjälm och isdubbar hängande runt halsen. Dubbarna behövs kanske inte just på Gallträsk, för ett 30 centimeter tjockt istäcke ligger på den i medeltal en meter djupa sjön. Men Vikgren brukar också åka på andra ställen.
– I lördags var jag ute en sväng på Bredviken, det var också mycket fint. Men där finns bara naturis, alltså ingen bana, så isen var ställvis mycket ojämnare än här, berättar hon.
Jenni Salin och Daniel Stevens njuter av en ledig vardag med sol och friluftsliv. De har promenerat ett par kilometer från Esbo till Gallträsk i Grankulla för att duka upp picknicken, dricka te ur termosen och mumsa på kanelbullar mitt ute på den lilla sjön.
Långfärdsbanan på Gallträsk börjar bli tradition, den har funnits sedan 2015. Det är föreningen Kole, vars finska namn fritt kunde översatt till ”Frivilliga som främjar fri motion i Grankulla”, som upprätthåller banan till glädje för Grankullabor och andra som gillar att susa fram över isen.
– Visst hinner jag åka skridsko själv också, senast blev det 20 kilometer här på sjön. Men ju äldre jag blir desto viktigare är det för mig att se till att andra har en möjlighet att komma ut och motionera. Det är det som får oss frivilliga i Kole att satsa vår fritid på att hålla isbanan i skick, säger Grankullabon Henrik Fagerholm.
Under vackra vinterveckoslut är det rusning till skridskobanan på Gallträsk, men under vanliga vardagar finns det gott om plats för föräldralediga småbarnsföräldrar, pensionärer och andra som råkar ha en ledig dag att motionera och njuta fartens tjusning.
Han ingår i kärntruppen av aktiva som jobbar med att ploga och hyvla isbanan. Han har också ett önskemål till alla besökare:
– Ni som kommer med bil under veckosluten, lämna bilen vid bollhallen, hälsocentralen eller järnvägsstationen där det finns parkeringsplatser. De smala vägarna runt Gallträsk blir oframkomliga om alla försöker köra hit med egen bil, säger Henrik Fagerholm.

Isbanor i huvudstadsregionen

Isbanan på Gallträsk öppnades på nytt den 2 februari, efter att regnen i januari upphörde och ytvattnet frös till is. Banan är 1,3 kilometer lång.
Esbo stad har måndagen den 6 februari öppnat en isbana på 4 kilometer på Bodom träsk. Den börjar vid badstranden i Oitans.
På Tusby träsk finns en isbana som sammanlagt är 6 kilometer lång. Man kan nå isbanan på flera olika ställen: Gustavelund, Tuuskoto, Fjällbo, Sarvikallio och Anttilan tilakeskus. Det är Tusby kommun som underhåller isbanan, den är senast uppkörd den 7 februari.
Det kostar inget att åka på naturisbanorna i regionen. I Grankulla sköts isbanan helt med frivilliga krafter, det är de aktiva medborgarna i föreningen Kole som på sin fritis hyvlar och plogar isen. Föreningen tar gärna emot donationer till bränsle. Nu behövs också pengar till byggmaterial, för Grankulla stad har nyligen beviljat föreningen bygglov för att bygga ett eget förråd, där de kan förvara snöplogar och ishyveln.

Dålig isvinter

Isvintern har annars varit sämre än vanligt. På sjöar och andra vattendrag i södra Finland är istäcket nu mellan 15 och 30 centimeter, vilket är några centimeter tunnare än genomsnittet för tidpunkten. Finlands miljöcentral varnar för förrädiskt sköra isar i smala sund, i närheten av diken och rörutlopp samt på ställen där det finns växtlighet, som vass.
Trots den dåliga isvintern finns det kärnis på en del vattendrag i centrala Helsingfors, som på Djurgårdsviken. Långfärdsåkaren på bilden är fotograferad den 3 februari utanför Tokoistranden.
Den som drömmer om att åka skridsko på havsisar bör vara extra försiktig i vinter, varnar havsexperten Siiri Saloranta på Meteorologiska institutet.
– Isvintern har varit mycket svag. Det finns en del kärnis på Finska viken, men man bör vara mycket försiktig när man beger sig ut på havsisarna. Det lönar sig att använda sitt bondförnuft och ta reda på isläget i förväg, inte lita på att isen håller bara för att andra har gått där, säger Siiri Saloranta.
Isvintern har varit mycket svag. Det finns en del kärnis på Finska viken, men man bör vara mycket försiktig när man beger sig ut på havsisarna.
Siiri Saloranta

Driver med vinden

Exempelvis utanför centrala Helsingfors är istäcket förrädiskt.
– Utanför Eirastranden finns i princip ett område med kärnis, men isen har lossnat från stranden och rör på sig med vinden. Så det finns sprickor och isfria ställen längs den södra stranden, varnar Siiri Saloranta.
Däremot är isläget bättre både österut och västerut.
– Havsisarna längre österut är bättre, exempelvis omkring Blåbärslandet och utanför Fårholmen finns det fast kärnis som håller att åka på. Också västerut, utanför Esbo finns det isar som bär. Där är isarna mellan 10 och 20 centimeter tjocka just nu. 5 centimeter kärnis räcker för att bära en människa, säger Siiri Saloranta.
Aktuell information om skridskobanor finns bland annat på Skridskonätet, som samlar information från plogade banor och konstisbanor i såväl Finland som Sverige och Norge. På Utemotionskartan hittar man städernas konstisbanor i huvudstadsregionen.
Läs mer:
Bettina Sågbom-Ek: Dra inte all is över samma kam

ANDRA LÄSER