1968 kommer – är du beredd?

Studentradikalerna blev ungdomskändisar, objekt för kärlek eller hat.

I Europa tar inte historien slut! I Tyskland, Frankrike, Belgien och Storbritannien är det snart förbi med de stora utställningarna om första världskriget. I ett antal museisalar har man kunnat se fotografier, nyhetsfilmer och föremål kopplade till det stora kriget och den ryska revolutionen.

Nu är det slut, med både kriget och hågkomsterna. Kronologins nya incitament väntar. Det här med årtalet åtta (8) är betydelsefullt. I Finland diskuteras det fortfarande om 1918, fast det första egentliga "galna året" var redan 1848. Revolutioner och uppror, inspirerade av liberalism, nationalism och socialism, spred sig från storstad till storstad och framkallade självständighetsrörelser och försök till en nationell enande politik (Italien, Tyskland).

I Frankrike, i hjärtat av utvecklingen, talade man om "folkets vår" (printemps des peuples). Samma folk, eller egentligen deras barnbarnsbarnbarn var ute på gatorna igen i Paris 120 år senare. Såsom tidigare mötte den gamla makten 1968 kraftfulla utmanare. De ville få sin andel av den politiska scenen med laddade begrepp såsom solidaritet, demokrati, jämlikhet, aktivism samt deltagande, och försvara minoritetsrättigheter och frigörelse.

Babyboom-generationen, de som var födda efter kriget, hade blivit fullvuxen och ville få sin andel av samhällsutvecklingen. Utbildningsfrågorna diskuterades och universiteten blev centrala politiska arenor. Uppmärksamhet fick man genom gatans makt och med utomparlamentarisk påverkning. Nya klassfria manifestationer uppstod, såsom kulturprotester, ockupationer och sit-in-demonstrationer.

De gav en speciell uniform prägel för decenniet. Förstås blev alla inte radikala, och de flesta unga marscherade inte på gatorna. Men manifestationerna var spontana och färggranna. Protesterna fick en universell karaktär, eftersom det nya mediet, televisionen, spred nyhetsmaterial i realtid till nästa varje vardagsrum. Studentradikalerna blev ungdomskändisar, objekt för kärlek eller hat.

I dag är sextiåttorna i veteranålder. När november närmar sig är det dags att heroisera Gamla studenthusets ockupation 1968, igen. Denna ockupation har i Finlands moderna historiekultur fått en nästan likadan position som vinterkrigets anda. Ockupationen har blivit en myt, som ger identitet för hela den intellektuella 60-talsgenerationen.

De gamla auktoriteterna böjde sig, men kollapsade inte. Europa upplevde många bakslag av "det gamla imperiet". Den egentliga 60-talsrevolutionen skedde i säng- och barnkammaren, köket, klädskåpet och vid matsalsbordet. Kulturrevolutionen formade om smaken, könsrollerna, barnuppfostran, socialt beteende samt skönhetsidealen och populärkulturen. Det blev en verklig reformation av vardagslivet.

I Tyskland har diskussionen om händelserna för 50 år sedan börjat och huvudfrågan är: was '68 bewegte – vad åstadkom 1968 egentligen? Vi vet redan en hel den om de politiska händelserna. Nu är det dags för en djupare analys: hur påverkar 1968 fortfarande, på gott och ont?

Laura Kolbe professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet och stadsfullmäktigeledamot (C)

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning