ANNONS:

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mitt arbete är intressant, meningsfullt och givande. Varje dag lär man sig något nytt. Så beskriver närvårdare och teamledare Pia Lemberg sin vardag, där hon arbetar med äldre med minnessjukdom på Folkhälsanhuset i Pargas.
Annons

För åtta år sedan var Pia Lemberg vårdledig från sitt arbete inom småbarnspedagogiken. Hon ville arbeta lite vid sidan av vården av egna barn, och började som inhoppare på serviceboendet med dygnet runt-vård på Folkhälsanhuset i Pargas. Hon märkte genast att det var hennes grej, och gick aldrig tillbaka till sitt gamla arbete efter vårdledigheten.

– Mitt arbete är intressant och givande. Man lär sig något nytt varje dag.

Det är inte alltid enkelt att bemöta en person med minnessjukdom, att förstå hur hon eller han reagerar och tänker. Pia Lemberg talar om vikten av att bemöta en person med minnessjukdom på rätt sätt: hen är en människa med värdighet, och man ska verkligen lyssna på vad hen vill säga. Och om gemensamma stunder av samförstånd och glädje.

– I dag såg jag att en av de äldre såg lite ledsen ut. Vi hade på dansmusik, så jag började vippa lite på rumpan där jag gick. Då började hon också le och röra på sig. Det behöver inte vara stora saker för att göra någon glad.

Några års erfarenhet hjälper också att få vardagen att löpa trevligt och smidigt.

– Det kan bli litet virrigt ibland, speciellt på kvällarna. Någon av de äldre kan vara orolig, till exempel för att det är kväll och personen känner att hen borde gå hem, för mamma och pappa väntar. Men det blir lugnt när man själv förstår att det inte blir bättre om man börjar stressa. Då är det bättre att sätta sig ner med den äldre, fast man har mycket som väntar på att bli gjort. Det räcker ofta med en liten stund, bara man ger den tiden och lyssnar på den äldre.

Målsättning att göra varje dag bra och meningsfull

Morgonarbetet börjar klockan sju. Personen som har haft nattskiftet berättar lite om hur natten har varit, i synnerhet om det har hänt något speciellt, men annars är rapporteringen tyst: dagpersonalen läser själva om hur natten gått.

– Vi börjar med att dela ut mediciner. Det finns ingen speciell frukosttid, alla som bor här äter när de vaknar och blir hungriga. Sedan har vi aktiviteter på förmiddagen, till exempel promenad, bingo, lässtund eller manikyr. Alla i personalen är bra på något, och här får alla använda sina styrkor och intressen. Sedan blir det lunch, och så kommer kvällspersonalen klockan 13.

Då kvällspersonalen kommer är personalen som störst under några timmar. Det utnyttjas till utomhusvistelse i mindre sällskap – de som kommer till kvällsskiftet börjar med att gå ut tillsammans med någon av de äldre.

– Huset ligger så bra till, vi har havet och hamnen alldeles intill och också Pargas centrum är nära. Man kan ta en promenad tillsammans, sitta på en bänk och titta litet på båtar, ha en trevlig stund.

Kollegorna viktiga

På Havsviken, där Pia Lemberg arbetar, består den ordinarie personalen av 8 personer. Inhopparna är ganska många, och mycket viktiga också de.

– Kollegorna är jätteviktiga. Vi klarar oss inte ensamma, det är samarbete som gäller. Alla har sina egna styrkor, alla är bra på något som någon annan inte kan. Vi diskuterar och funderar mycket tillsammans i teamet. Om någon av våra äldre inte mår bra är vi bra på att sätta oss ner och fundera på vad vi ska göra nu. Teamet är jättebra. Alla tänker i första hand på att de äldre ska ha det så bra som möjligt.

Teamets styrka är bemötandet, tror Lemberg, hur de bemöter de äldre, de anhöriga och varandra. Alla blir sedda och hörda.

Coronatiden har varit utmanande på många håll, då personal har blivit exponerade och tvungna att sitta i karantän, med följden att andra har fått hoppa in och jobba dubbelskift.

– Vi har haft det jättebra också under coronatiden – det är kanske en eller två gånger som någon har varit tvungen att jobba dubbelskift. Man har också läst om hur personal fått jobba utan skyddsutrustning på andra håll, men det har fungerat jättebra på Folkhälsan. Vi har aldrig saknat någonting.

Också i övrigt är Pia Lemberg nöjd med Folkhälsan som arbetsgivare.

– Vi behandlas som värdiga människor, både de som bor här och vi som är anställda. Vi märker att vi är viktiga för vår arbetsgivare. Jag studerar till exempel just nu på läroavtal för en specialyrkesexamen inom arbetet med äldre, för vård i livets slutskede. Det ligger nära mitt hjärta, och det är jättefint att jag har fått den möjligheten. Vi vårdar våra äldre till livets slut, därför är det viktigt att också den kunskapen finns – men det viktigaste är ändå att minnas att vi dör en dag, men alla andra dagar lever vi livet.

Läs mer om att bo på Folkhälsan på www.folkhalsan.fi

Läs mer om att jobba på Folkhälsan på www.folkhalsan.fi

Pia Lemberg