Inom migrations- och flyktingdebatterna finns ett ”före” och ”efter” hösten 2015. Själva begreppet ”invandring” kan göra motparten antingen provocerad eller sentimental. Samtidigt glömmer många att den ekonomiska migrationen är mycket större än flyktingmigrationen – frågorna brukar olyckligt nog blandas ihop.
Att debatten blir känslostyrd ser vi även i de polemiska regeringsförhandlingarna i Ständerhuset. Tvärsäkra påståenden snurrar runt, etiska åtaganden och existentiella dimensioner krockar.
En stor del av de migrationskritiska – för att inte säga främlingsfientliga – partiernas framgångar i västvärlden bottnar i ängslighet inför förändring. I bakgrunden finns också ett materiellt tabu: ekonomi och fördelningspolitik.
