Miljöminister Maria Ohisalo besviken: ”Klimatmötets resultat avspeglar inte hur bråttom det är att minska utsläppen”

Miljöminister Maria Ohisalo (Gröna) har landat i ett snöigt Finland efter klimatmötet COP27 i Sharm el-Sheikh i Egypten. Glädjen över att vara hemma hos familjen blandas med besvikelsen över klimatmötets resultat, som i praktiken inte blev annat än ett löfte om en klimatfond.

Miljöminister Maria Ohisalo på klimatmötet i Egypten, där länderna kom överens om att fortsätta sträva efter att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader.
Heidi Herrmannheidi.herrmann@hbl.fi
20.11.2022 16:55 UPPDATERAD 21.11.2022 08:00
Klimatfonden ska ersätta fattiga länder för de skador som klimatuppvärmningen orsakar. Men det förblev oklart vilka länder som ska bidra med pengar till fonden, som ska tas i bruk inom två år.
Några nya beslut om att minska användningen av fossila bränslen togs inte, vilket var både Finlands och hela EU:s målsättning.
– Det var en lång vecka och många människor arbetade väldigt hårt i Egypten. Jag har varit väldigt besviken och jag var inte den enda, säger Maria Ohisalo till HBL.

Otillräckliga ambitioner

Både EU-kommissionär Frans Timmermans och FN:s generalsekreterare António Guterres har konstaterat att besluten kring hur utsläppen ska minskas saknar ambition och är otillräckliga.
”Vi borde ha gjort mycket mer. Våra medborgare förväntar sig ledarskap av oss. Det innebär minskande utsläpp, mycket mer och mycket snabbare”, sa Frans Timmermans.
Enligt FN:s generalsekreterare António Guterres sitter planeten fortfarande ”på akuten”.
”Vi måste drastiskt minska på utsläppen nu och det är en fråga som COP27 inte adresserade. En fond för skador och förluster är väsentlig, men det är inte något svar om klimatkrisen får en hel liten ö att försvinna från världskartan eller förvandlar ett helt afrikanskt land till öken. Världen behöver ta ett gigantiskt steg i klimatambitioner. Den röda linjen som vi inte får korsa är den som tar vår planet över 1,5-graders gränsen”, sa Guterres efter mötet.
”Världen behöver ta ett gigantiskt steg i klimatambitioner. Den röda linjen som vi inte får korsa är den som tar vår planet över 1,5-graders gränsen”, sa Antonio Guterres efter mötet.
På klimatmötet i Egypten förband sig länderna igen till att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader. EU argumenterade för att länderna snabbt ska minska användningen av andra fossila bränslen än enbart stenkol, något som beslöts på klimatmötet i Glasgow.
EU arbetade också för att slutskrivelsen skulle innehålla ett stycke om att de globala utsläppen ska minska så snabbt som möjligt, före år 2025.
– Klimatkrisen fortsätter, men en del länder har inte viljan att gå framåt när det gäller takten på utsläppsminskningarna. När utsläppen inte minskar tillräckligt snabbt, blir behovet av anpassning större och skadorna som klimatförändringen orsakar betydligt värre, säger Ohisalo. 

Vem ska betala för klimatfonden?

EU:s kritik mot klimatfonden handlade om att det redan nu är svårt att få de rikare länderna att bidra till de fattiga ländernas klimatskador.
– Nu när vi har fonden kanske det är ett tecken på att vi fortfarande har tillit mellan länderna.

Vilka länder ska lägga in pengar i klimatfonden?

– Nu börjar arbetet på detaljnivå. Det är de rikare länderna som ska betala till fonden, men det kommer att ta tid innan det fungerar.
Maria Ohisalo tror att länderna inte kan bromsa klimatarbetet i all evighet, särskilt då det drivs av andra aktörer än stater, bland annat företag.
Ohisalo föreslår att fonden skulle kunna få in pengar genom att man ålägger internationell flyg- och sjötrafik och fossil- och energiföretag med särskilda avgifter.
Det var speciellt länder som är beroende av fossila bränslen som bromsade arbetet på klimatmötet.
– Kina är ett exempel på ett land som kunde betala själv, de är inte är något utvecklingsland, men de brukar säga att de inte har något ansvar.
– Indien är ett land som redan nu ser vad klimatförändringen har orsakat, i människors vardagliga liv, i jordbruket och i olika delar av samhället, men de är inte redo att göra mer. Och det är väldigt synd, säger Maria Ohisalo.
Hon tror ändå att länderna inte kan bromsa klimatarbetet i all evighet, särskilt då det drivs av andra aktörer än stater, bland annat företag.
I början av december ordnas COP15, ett FN-naturmöte för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden, i Montreal i Kanada. Där är Finlands mål en skrivelse om att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till år 2030. Det går inte längre att strunta i att arter försvinner, säger Maria Ohisalo.
– Det är problematiskt för oss, för vi är en art bland alla andra.

ANDRA LÄSER