Merja och Agneta stöder Ukraina: ”Inte mycket vi kan göra, men vi kan ge pengar och tända ljus”

När klockan slog 16 på fredagseftermiddagen och kyrkklockorna ringde för offren i Ukraina hade hundratals Helsingforsbor samlats på Senatstorget för att visa sitt stöd för Ukraina. 

Många hade utrustat sig med den ukrainska blågula flaggan eller klätt sig i Ukrainas färger, för att visa sin solidaritet med det krigsdrabbade folket. En av dem är Helsingforsbon Agneta Nuorvala, som i höstas stickade en gulblårandig halsduk åt sig själv.

– Det kändes angeläget att komma hit i dag, en dag som denna, och visa att vi står på Ukrainas sida. Jag har haft en hemsk ångest för Ukrainas skull i ett år nu, säger Agneta Nuorvala.

Hon har kommit till torget med en av sina äldsta väninnor, Merja Rinne, som hon lärde känna redan när de gick i skolan.

– Det är inte mycket vi här i Finland kan göra för att stoppa kriget. Vi kan ge pengar till etablerade aktörer som är på plats i Ukraina och hjälper folket där, och så kan vi tända ljus för att visa vårt stöd, säger Merja Rinne.

– Det är mycket viktigt att omvärlden fortsätter att hjälpa Ukraina också nu när kriget drar ut på tiden. Själv understöder jag organisationer som Läkare utan gränser och Kyrkans utlandshjälp varje månad, säger Agneta Nuorvala.

De är mycket glada över att Finlands statsledning öppet stöder Ukraina i kriget mot Ryssland, men de tycker att andra länder kunde göra mera.

–  Jag är besviken på de stora europeiska länderna Frankrike och Tyskland som har varit så sena med att sända krigsmateriel till Ukraina. Där har exempelvis Polen och de baltiska länderna agerat föredömligt och varit snabba med att skicka vapen till Ukraina, säger Agneta Nuorvala.

Systrarna Cedercreutz har kommit till Senatstorget för att ge ukrainarna sin medkänsla och sympati. De har tagit med sig egna ljus att tända på trappan.

– Jag ser det här som en manifestation, inte en demonstration. Jag har länge tyckt att kyrkan kunde göra mer för Ukraina, just något i stil med det här. Det passar bra med tända ljus och en tyst manifestation på torget, säger Ca Cedercreutz.

– Jag har burit på en ångest i nästan ett års tid nu. Det kändes naturligt att komma hit och visa vår medkänsla för Ukraina, säger Mae Cedercretz.

De har sammanstrålat framför kyrktrappan, där de köar för sin tur att ställa fram ljusen.

– Jag satt hemma och lyssnade på debatten i riksdagen innan vi gick hit och det var ett riktigt nöje att höra hur eniga alla var. Oberoende av parti sade alla riksdagsledamöter att Finland också i fortsättningen ska stödja Ukraina, också senare när det blir dags för återuppbyggandet, säger Sue Cedercreutz.

Även om de naturligtvis står på Ukrainas sida i kriget kan Sue Cedercreutz inte låta bli att sända en tanke till alla de unga ryska pojkar som skickas till fronten utan att veta vilket öde som väntar dem.

– Jag tänker ibland på de stackars ryska soldaterna som är både illa utrustade och illa utbildade för kriget, på hur de stupar i stora skaror. Det här kriget för med sig så mycket lidande, på bägge sidorna om fronten. Jag bara önskar att det kunde ta slut. Men det finns inga tecken på det just nu, säger Sue Cedercreutz och får medhåll av sina systrar.

De flesta finländare som kommit till torget står tysta med ljus i händerna. Men ukrainska Kataryna Synytsyna och Alina Boiko har ett viktigt budskap som de vill framföra, de vill att världen ska utesluta Ryssland ur FN. Vännerna har flytt sitt hemland och funnit en fristad i Finland, och det är de mycket glada över.

– Årsdagen väcker bara ilska och smärta i oss. Det gångna året har känts som en enda lång dag, säger Alina Boiko.

– Vi har det bra här i Finland. Vi har blivit mycket väl bemötta och fått mycket hjälp. Inte en enda människa har sagt att vi borde sticka tillbaka hem. Men visst längtar vi hem, mina föräldrar är kvar där och jag ringer dem varje kväll, säger Kataryna Synytsyna.

– Vi har alla släktingar och vänner i Ukraina, men i bland är det svår att få tag på dem på grund av alla elavbrott, säger Alina Boiko, som kom till Finland med sin mor och bror.

Kataryna Synytsyna och Alina Boikko är barndomsvänner, de har bägge vuxit upp i Mykolajiv i södra Ukraina. De har varsin universitetsexamen i internationella relationer och utrikespolitik, och studerar nu finska och letar jobb.

– Finska är ett mycket svårt språk, men vi vill lära oss språket för att kunna jobba här och kanske den vägen hjälpa Ukraina. Men vårt land kan inte vinna det här kriget med vackra ord, Ukraina behöver mera vapen för att besegra Ryssland, säger Alina Boiko och visar upp ett plakat med samma budskap.