Raatikkos energi stänker över publiken

Raatikkos dansföreställning med en kärring med – och på – ett kvastskaft är en saga med många klara färger och perspektiv. Ännu kraftigare koncentration hade kanske räckt för en ung publik.

Katri Soini som kärringen som ser tillvaron från olika håll. Här siktar hon in månen i Raatikkos föreställning Akka ja luuta (Kärringen och kvasten).

Akka ja luuta (Kärringen och kvasten).

Koncept, regi och koreografi: Joona Halonen. Text: Joona Halonen. Dräktplanering: Anna Sinkkonen. Ljudplanering: Janne Hast. Videoplanering: Joona Pettersson. Ljusplanering: Janne Teivainen. Scenografi: Joona Halonen och arbetsgruppen. Diktuppläsning: Kerttu Tavastila. På scenen: Katri Soini. Speltid: ca 45 minuter. Åldersrekommendation: från 3 år uppåt.
Raatikko i samarbete med Rimpparemmi 16.2.2022
Vad ser kärringen från sitt kvastskaft, vad upplever solodansaren på scenen? Katri Soinis sagolikt svepande dans för oss i publiken genom natt och dag, natur och civilisation, högt och lågt, upp från marknivån ut i rymden.
Det är i skarven vi blir till, från dansen i vattenpölen vi får energi.
I Joona Halonens koreografi och regi visar Soini ändå att det behövs också disciplin och styrka. Upplägget i Akka ja luuta (Kärringen och kvasten), en dansföreställning för barn, öppnar för det gränslösa, fantasin, men visar samtidigt att framställningen är något annat, att det behövs tålamod för fördjupning.
Dansaren är i allra högsta grad ett aktivt subjekt. En uppvisning värdig dansteater Raatikko som fyller 50 i år. När Raatikko grundades 1972 var det den andra professionella dansteatern efter Nationalbaletten.
Som en underström, också konkret, finns en mängd kontraster fullt synliga på scenen: ljuset som projiceras som ett regn eller snöfall på den svartvita videoskärmen, Soinis dräkt i vitt med insprängda klara färgkontraster i komplementfärger, ljudeffekterna och musiken som turvis bryter och harmonierar.
Rörelse ger ständiga växlingar i perspektiv, och när man ser saker från olika håll ser man alltid mer. Soini har ett svepande och kraftfullt rörelsespråk som behändigt tar oss nedifrån upp, i samma riktning som vi växer.
Publiken i förskoleåldern satt som tända ljus. För många av dem var det här säkert den första professionella, levande dans de sett. Vad vi tillsammans såg på scenen påminde faktiskt rätt mycket om den lek de unga eleverna visade upp i foajén före föreställningen i salongen.
Om föreställningen varit fem till tio minuter kortare hade den varit ännu effektfullare. Nu fanns det trots det korta formatet – en trekvart – några upprepningar och longörer för mycket för att hålla oss trollbundna ända fram.
ANDRA LÄSER