Sorg klädd i pastell

Du hör inte hit, Beiron (2011), Du bestämmer själv, Jori (2013) och den nu aktuella bilderboken Burman kan läsas som en trilogi om grupprelationer och tillhörighet. Alla tre bilderböcker av Anna Härmälä gestaltar en brokig djurvärld, där pojkars tillvaro porträtteras.

Den nya boken skiljer sig ändå från de tidigare till format och färgskala. Den tidigare sömlöst infogade texten är nu satt i en font som inte harmonierar och formatet är en halv centimeter högre utan att det inverkar på berättelsen. Det är förändringar som förbryllar. Men att färgskalan har växlat om till mild pastell och att Härmälä berättar i ljuvt beige, rosa och duvblått är en tillgång. Hennes stil är groteskt fulfin, landskap och karaktärer absurda och surrealistiska. Det vilar ändå något ömsint och skört över den milda färgskalan, som genom sitt cirkustema för tankarna till Picassos rosa period full av jordbundna nyanser och cirkusmotiv.

Hamsterkillen Burman drabbas av sorg då mormor Glitterina dör. Då han ska reda upp efter henne i det stökiga hemmet kan han inte skiljas från de käraste föremålen utan proppar in dem i sina hamsterkinder tills han bokstavligen får svårt att vara. Glitterina glider i väg i en luftballong och som en sinnebild för sorgeprocessen kan läsaren följa hennes stegvisa avfärd. Just genom ballongfärdsmotivet och de surrealistiska dragen i bildberättandet anknyter Härmälä till Sven Nordqvists storverk, fresken Var är min syster? (2007). Gemensamt för dessa är att bildberättandet så tydligt ställs i första rummet medan texten är något som hakas på senare. Hos Härmälä är det i de finstämda bilderna som den stora behållningen ligger.

Burman kommer till en cirkus, en brokighetens bastion, där oreda råder. Där förmår Burman använda sina minnestroféer för att hjälpa cirkusfolket. Härmäläs egensinniga bok öppnar för existentiella vidder med utrymme för fantasi och känsla. Humorn bor i detaljerna som i råttfamiljen som flyttar in i Glitterinas forna hem och släpar med sig Ikea-möbler med råttiga namn som Gnaga och Krafsa. Trots sin tematik kring sorg och vemod är boken upplyftande och trösterikt roande.